Klimataktion

Rapport från European Social Forum – Istanbul

Den sjätte upplagan av Avrupa Sosyal Forumu (Europeiskt socialt forum, ESF) vid Istanbuls tekniska högskola på den europeiska sidan av Bosporen avslutades den 4 juli i generalförsamlingen under lätt kaotiska former men med en gemensam deklaration (att publiceras på ESF:s hemsida kring den 6 juli) slutligen i hamn. Och kaotiskt är förmodligen det adjektiv de flesta deltagarna skulle begagna för att beskriva det turkiska värdskapet för forumet. Och då inte med någon form av svensk överlägsenhet, för den malmöitiska upplagan för två år sedan var också oorganiserad, det är de flesta överrens om, men denna går nog till historien. Och ett flertal saker, i jämförelse med Malmö, står klart: det var färre lokala deltagare, färre besökare rent generellt (mellan 2-4000), en äldre medelålder, större facklig narvaro och bra mycket mindre demonstrationer och manifestationer runtomkring trettonmiljonersstaden Istanbul. En stor förhoppnıng bland de nordeuropeiska deltagarna var ju att få möta många turkiska och grekiska aktivister, de var blott runt 500 från vardera landet, och därigenom få chansen att skapa nya kontakter, utbyta erfarenheter och planera för framtiden. Som till exempel Jakob, som tog tåget (dock inte Orientexpressen, som for på sin sista färd förra året) från Göteborg tillsammans med sin flickvän, hoppades den första dagen: - Ja, jag hoppas att få träffa sydeuropeiska socialekologer. Och det ska bli spännande att se de sociala rörelserna i Turkiet, som fått mer och mer utrymme de senaste 10-15 åren från att ha varit väldigt hårt hållna. Och den sista dagen, på frågan om forumet levt upp till dessa förväntnıngar, svarade hans flickvän, liksom Jakob engagerad i det socialekologiska magasinet och begreppet Communalis: - Inte riktigt, det var svårt att hitta och svårt att få ett helhetsgrepp. Det kom dessvärre inte så många till våra seminarier heller. Men en del var bra också, vi gjorde en hel del nya bekantskaper med andra socialekologer. Ekologi, miljö och klimat var ju annars ämnen som vid första anblicken såg ut att ha ett stort utrymme under forumet, men som senare visade sig vara av något underordnad betydelse. Hade det inte varit för ett starkt engagemang och en intensiv lobbyıng - efter att ha följt detta på nära håll, fas för fas under de fyra dagar långa forumet - från främst CJA (Climate Justice Action, som stod bakom det mesta av protesterna i Köpenhamn under COP 15) hade inte ens klimatfrågan lyfts i generalförsamlingen och därmed inte ingått i slutdeklarationen. Till och med vid det senaste World Social Forum i Belém, Brasilien var klimatfrågan om inte högst, så högt upp på dagordningen. Och då vet de flesta om att det är Nord (USA och EU) som står för de största och värsta föroreningarna. Den största förhandlingstyngden ägde definitivt facket, i dess olika europeiska sammanslutningar, men kring dessa möten tycktes det ha varit mest snack och lite verkstad. Eller som en tysk deltagare från Femte internationalen uttryckte det: - Vi träffas för att prata, prata, prata; vi pratar om att mötas igen för att prata, prata, prata; men vi måste börja handla, nu! Och en avgörande dag, för just handling, som kom upp från Global Justıce Movement (det nätverk som anordnar ESF) var den 29 september då den europeiska fackföreningsrörelsen förordar och anordnar en global aktionsdag. Fastän många tyckte inte att det räcker med spridda aktioner, utan ville hellre se en global generalstrejk den dagen. Ett betydande framsteg var emellertid att såväl fackförenings- som klimatrörelsen insåg vikten av att samarbeta mera i framtiden och att den fackliga striden är en och densamma med klimatkampen. En annan viktig fråga som många hyste förhoppning om var den kurdiska. Den lyste dessvärre mestadels med sin frånvaro. Fast under ett seminarium berättade kurdiska İpek Taşlı om hennes folks kamp i byarna kring den historiskt, arkeologiskt och kulturellt så viktiga staden Hasankeyf mot den turkiska regeringens planer på att tvångsevakuera den kurdiska befolkningen och bygga enorma dammar i området. Vilket på något märkligt och ologiskt sätt ger ekologiska “poäng” i och av EU. Den uråldriga staden kan således snart ligga under vatten: - Det blir ett kulturellt mord när de turkiska myndigheterna börjar tvångsflytta människor från sina boplatser och jordbruk, människor som inte är redo för det stadsliv som förmodligen väntar dem. Och de aktivister som protesterar kallas för terrorister och sätts i fängelse. En anledning till att så många turkar överlag inte kom till forumet var dels ren ovetskap på grund av påver information och marknadsföring och dels interna stridigheter inom de turkiska motsvarigheterna till Vänsterpartıet och Miljöpartiet. På flera håll i Istanbul hölls andra alternativa möten samtidigt som ESF, vılket därigenom skapade en konkurrenssituation. Det blev dock en stor demo i stan. På lördagen deltog runt 7000 människor i den dryga timmen långa marschen från Osmanbey till Taksim, alltifrån svenska syndikalister och grekiska anarkister, belgiska transportarbetare och franska klimataktivister, italienska kommunister och tyska anti-fascister till turkiska trotskister och kurdiska mödrar som förlorat sina söner i den kurdiska frihetskampen. Solen sken, det var 30 grader varmt och humöret syntes vara på topp. Dessvärre splittrades hela demonstrationen upp då den kom fram till torget. Kanske en konsert, en fest, en buffé kunnat motverka det? Två engelska damer i 60-årsåldern som deltog med frenesi i marschen var Janet och Hazel. Och det visade sig snart att dessa två är riktiga veteraner vad gäller politisk och ekologisk aktivism. De åker alltid på resor som inkluderar det nyss nämnda för sakens skull, för att träffa nya och gamla bekanta och för att lära känna ett nytt land. Janet, en före detta maoist som fortfarande jobbar som sjuksköterska trots att hon med råge passerat pensionsåldern sade de rätta slutorden: - Alla NGO’er gör ett fantastiskt jobb, men vi är alla lika, alla kämpar för samma sak, mot samma mål, och det är dags för oss att se helheten och enheten. Eller för att citera WSF:s och ESF:s huvudslogans: Another World Is Possıble; Another Europe Is Necessary. Rikard Rehnbergh

Like this Article? Share it!

Leave A Response