Klimataktion

Klimatlägret i Uppsala

Klimatlägret på Eda kursgård började som det slutade: i hällregn! Men däremellan var det solsken och klara skyar, storfrämmande, anti-flygaktion, politikerdebatt, Lagga by bike, vegankrubb, glatt humör, guerilla gardening, många fikapauser, några dopp i sjön, soyamilkshakebar, camping, Eda Reggae Festival, seminarier och debatter i massor.

Vi samlades kl. 09 på måndagsmorgonen utanför Uppsala tågstation för att med egna eller av Uppsala cykelförenings behjärtansvärt utlånade cyklar trampa de cirka två milen ut till den naturskönt belägna kursgården vid Edasjön. Men strax efter vi lämnat ett grått Uppsala bakom oss så började regnet falla tyngre och tyngre, så det var ett gäng regnvåta cyklister som hälsades som hjältar till invigningen av lägret som Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) anordnade i samarbete med Färnebos folkhögskola och Studiefrämjandet.

En av rätt få utländska besökare var Mathilde Kaalund fra København som förtalte om de danska planerna på att upprepa succén med Klimaforum i DGI-byen under COP15 till ett årligt återkommande forum för den nordiska miljörörelsen. Detta fick en mycket positiv respons (läs mer på: http://10.klimaforum.org) och flera organisationer hakade på idéen om ytterligare ett regelbundet forum: på World Social Forum följde European Social Forum, och på Klimaforum09 förhoppningsvis också Klimaforum10.

Under Klimatforumet härförleden antogs ju deklarationen "System Change - Not Climate Change" (Förändra systemet - inte klimatet eller Systemförändring inte klimatförändring) av ett stort antal organisationer, nätverk och rörelser. För Simone Lovera, född i Paraguay men boende i Holland sen flera år, arbetande för Global Forest Coalition och aktiv i Climate Justice Now handlar systemförändringen om att vi omöjligen kan fortsätta på den ren inslagna och minst sagt ohållbara vägen.

- Man kan inte bota en patient genom att ge denne mer av samma gift. Neoliberala marknadsbaserade policys har skapat klimatkrisen, och neoliberala marknadsbaserade klimatpolicys kommer endast att förvärra den.

Fast störst plats tog nog ändå den bolivianske ambassadören med det välklingande namnet Milton René Soto Santiesteban, som besökte lägret under dess första dag för att belysa vägen från København via Cochabamba på väg mot Cancún. Den 29 april i år hölls ju i Cochabamba, Bolivia, ett globalt referendum om klimatkrisen, där fler än 35, 000 människor från mer än 140 länder med ackuratess röstade för, i stort, ovan paroll: "System Change - Not Climate Change. Och framförallt knöts viktiga band, förbund och kontakter inför det stundande COP16 något norr om Bolivia, i Cancún, Méjico, med start den 29 november (för mer info: http://en.wikipedia.org/wiki/2010_United_Nations_Climate_Change_Conference resp: http://www.handsoffmotherearth.org/2010/04/notes-from-cochabamba-by-pat-mooney)

Strax utanför seminarietältet (som också fungerade som sovsal för de tältlösa) byggdes och pryddes under tisdagen en ny miljövänlig flygplansprototyp: kreerad av blott träplankor, spik, skruv, hönsnät och vita lakan (se bilden) som var ämnad för onsdagens huvudnummer: anti-flygaktionen efter debatten med representanter från samtliga riksdagspartier på Stora torget i centrala Uppsala.

 

 

Man kan väl snabbt slå fast att de flesta av ovan nämnda (förutom MP och V, i viss mån även S) slog och stod sig slätta i frågan om en framtida lågprisflygplats på militärens nuvarande område i Ärna. Men priset tog nog folkpartisten som sade att så länge militären väljer att vara kvar på Ärna så får Uppsalaborna vackert foga sig därefter. Och det var som aha, det var nytt, att Flygvapnet står över politiken, att Sverige således måste vara en militärstat.

Nej, istället tog aktivisterna saker och ting i egna händer och delade ut bullar - inte buller! - och flygblad i form av flygbiljetter till de förbipasserandes förtjusning. Därefter tågade en skara på hundra tappra män, barn och kvinnor till Uppsala Airs förmodade kontor, där det dock inte framgick huruvida de hade något kontor eller inte just där. Kanske hade de tagit dän skylten dagen till ära?  

Väl tillbaka i lägret väntade som vanligt välsmakande och ack så stärkande vegansk mat från lägrets riktiga working class heroes: Folkköket Automat (som också var det kök som många aktivister hade som klar segrare i den högst inofficiella folkköksstriden under COP15-mötet). Lars Igeland, gammal Lulébo och kärnkraftsmotståndare, numera aktiv i MJV och en av huvudarrangörerna, förmodligen mest aktiv under hela veckan, sade så här i matkön om klimatläget och -lägret:

- Det är klart att man kan bli besviken över att Köpenhamnsmötet i december inte ledde någon vart, men jag var ändå positiv när jag åkte hem och kände mig väldigt glad över vilken kraft det fanns i rörelsen. Nu håller vi ju lägret nära valet, så jag hoppas att vi kan uppmärksamma frågan.

Men jag vill framför allt att vi ska kunna ta med oss idéer och strategier hem. Om det blir en folkomröstning om Förbifart Stockholm måste vi ju till exempel vara förberedda på det.

(Och just under Förbifartsseminariet och de efterföljande diskussionerna på torsdagen var det nog flest aktiva från Klimataktion på en och samma plats, bland annat Bertil Ottosson och undertecknad.)

Onsdagens lyckade antiflygkampanj och -aktion avslutades med milkshakebar (lägret var alkoholfritt) och Edas egen reaggaefestival (Uppsala Reggae Festival startade dagen efter) med Per & Per från Uppsala samt en ung svensk sångerska som lät som en korsning mellan sångerskorna och multiinstrumentalisterna Björk och Theresa Andersson till dess att lägerföreståndarna kom ner vid midnatt och sade att grannarna klagat över oväsendet.

 

 

Foto: Jakob Zethelius

Like this Article? Share it!

Leave A Response