Klimataktion

Samarbeta – innan skutan sjunker

Den 1 december skedde det årliga evenemanget Socialistiskt forum rum på ABF i Stockholm. Klimataktion medverkade i form av ett bok- och infobord, flera medarbetare och medlemmar som satt i paneler och debatter och ett eget seminarium om klimatflyktingar samt en reporter som skrev följande text i Miljömagasinet nr 50 14 december 2012.

Kvällen före socialistiskt forum zappar jag, till synes av en händelse, fram till filmen Rise of the Planet of the Apes som handlar om hur det går då människan behandlar andra individer på ett fascistiskt vis, men även vad som händer när nämnda individer går samman och gör saker tillsammans istället för att konkurrera sinsemellan: då blir det (r)evolution.

Precis det som miljörörelsen behöver göra: gå samman – efter den gamla parollen förenen eder eller organisera er – och samarbeta mera innan skutan sjunker. Vilket COP18 i Doha, som avslutades veckan efter forumet, just pekar på, att vi sjunker. Eller som Jesper Weithz, författare till nyutkomna romanen Det som inte växer är döende och helt desillusionerad vad gäller COP-mötenas vilja och möjlighet att förändra saker och ting, sade i ett samtal om kriser med Kajsa Ekis Ekman och Nina Björk rörande dagens rörelse:

– Luften gick helt ur miljörörelsen efter COP15 i Köpenhamn och de få som fortfarande kämpar är verkligen hjältar.

Fast att det i programtexten stod: ”En dag där livsstilsmagasinens dimridåer
ersätts med tankar om jämlikhet, hållbarhet och solidaritet”, indikerar ändå att klimatkampen seglat upp som såväl en rättvisefråga som ett nytt honnörsord inom den socialistiska rörelsen. Och faktum var att många programpunkter hade klimatpolitik, -ekonomi och -utopi som tema.

Ett morgonsamtal handlade om att vara grön och vänster – en kärlek med förhinder? Det vände på  det vanliga förhållandet och (V) ställde frågor i stället för att ge svar på dem: Vad innebär ett ekologiskt vänsterperspektiv på arbete, konsumtion och ekonomisk tillväxt? Medverkade gjorde Göran Greider, som ju gärna själv påtar i myllan, som tyckte svaret var ett entydigt och självklart Ja, grön och vänster går hand-i-hand; han fick medhåll av Katarina Bjärvall, även hon författare och debattör.

Medan Mikael Malmaeus, forskare på Svenska Miljöinstitutet och före detta talesperson för Klimataktion, och Martina Krüger, klimat- och energiexpert på Greenpeace, reserverade sig något men ändå torgförde ett par kontroversiella saker som sextimmars arbetsdag och radikal omställning NU. Fast mellan två fyrbåkar satt Johan Hall, näringspolitisk utredare och miljöansvarig på LO, det kan inte vara lätt att vara bakbunden av en koloss.

På tal om ARBETARRÖRELSEN OCH MILJÖPOLITIKEN så lanserades i anslutning till dagen  en förening som säger sig vilja stärka debatten om (S) och miljöfrågorna, Forum Egalia, med en röd etikett som lyder Jämlikhet och en grön: Hållbarhet. Utgångspunkten sägs vara att hållbarhet kräver jämlikhet och att jämlikhet kräver hållbarhet och att socialdemokratin är den avgörande faktorn i ekvationen. Frågorna löd: Är arbetarrörelsen redo för att driva en jämlik hållbarhetspolitik? Och till vilket pris? Varför får (M) högre förtroendesiffror inom miljöpolitiken än (S)? Var finns (S) miljöpolitik? Bra fråga den sista.

Samtalet var mellan Tobias Baudin, nye vice LO-ordförande under Karl Petter Thorwald, och Sara Karlsson riksdagsledamot (S) och att de stod långt ifrån varandra i frågan blev alltmer tydligt ju längre samtalet led. Baudin uppvisade en flagrant ignorans, stundtals arrogans, rörande klimatfrågans vikt. LO behöver nog tryck ifrån miljörörelsen för att kunna skapa nya gröna hållbara jobb efter dansk, brittisk och sydafrikansk modell. Det är i antågande.

I ABF:s många korridorer trängdes besökare, utställare, föredragshållare, experter och noviser. Som vanligt var det fullt med folk, men flera behövliga omstruktureringar gjorde ändå att det i år, till skillnad från andra år, gick att röra sig framåt. Trots det sattes Fullt-skylten upp på mången seminariedörr.

Synd var det att journalisten och debattören/provokatören Johan Ehrenbergs seminarium om en tillväxt som kan rädda jorden blev inställt. Det hade  varit synnerligen intressant att höra honom berätta, till skillnad från gängse syn, hur tillväxten i själva verket kan göra luften renare? Om rena investeringar och omställningsmöjligheter, men att det är makten över pengarna som avgör om det överhuvud blir av.

En som debatterat flitigt med Ehrenberg om just energi och omställning är Björn Forsberg, statsvetare och författare till Omställningens tid och Tillväxtens sista dagar. Samtalet hade rubricerats SAMHÄLLET UTAN TILLVÄXT – NEDVÄXT SOM UTOPI OCH MÖJLIGHET. Efter engelskt och franskt snitt – degrowth och décroissance – har begreppet ”nedväxt” börjat florera inom mijörörelsen som länge kritiserat tanken att den ekonomiska tillväxten – vår tids mammon – kan växa i all evighet. Så hur ser alternativet ut? frågade arrangören FRONESIS. Forsberg och samtalspartnern Angela Aylward, styrelseledamot i tankesmedjan Cogito, var rätt överens om att vi definitivt inte ser det här och nu.

Efter den slutsatsen kommer jag att tänka på vad Maurice, den väldiga orangea Borneoorangutangen, säger till huvudpersonen/-apan och ledaren – he, he, håll i er nu – Caesar: ”Människorna gillar inte smarta apor.”

Frilansjournalisten och författaren till nyligen utkomna Ur askan - om människor på flykt i en varmare värld, Shora Esmailian, berättade vid seminariet KLIMATPOLITIKEN OCH DESS FLYKTINGAR, arrangerat av KLIMATAKTION, om människorna bakom texten och
deras tillvaro där liv, hem och framtid står på spel, där de flyr från torka, försaltat vatten, översvämningar och stormar. Samtidigt som klimatpolitiken står helt still och stampar. Efter forskningens beräkningar kommer år 2050, sade Esmailian, hundra miljontals människor att vara ”klimatflyktingar”, en term som inte ens vedertagits av FN.

Så vad innebär då (r)evolutionen för aporna? Jo, de flyr, efter att ha forcerat såväl försöksanläggningen (fängelset) som den militära blockaden (gränsen) till den väldiga, dock till 95 procent nedhuggen av människan, kaliforniska Redwoodskogen (paradiset). En uppföljare är på gång: Dawn of the Planet of the Apes. Hoppas bara aporna fixat klimatkrisen tills dess!?

/Rikard Rehnbergh

Like this Article? Share it!

Leave A Response