Klimataktion

På spaning efter medvetandets radikala revolution

Det damp ned ett virtuellt vykort på redaktionsdesken häromveckan. Det var adresserat i Indiens hjärta, i närheten av den heliga staden Varanasi. Och det vill vi i redaktionen gärna dela med oss av.

Dibrugarh Rajdhani Express från New Delhi till N.J.P. via Murghal
Sarai är förstås försenat. Det är det alltid. Först visar den digitala
anslagstavlan - jo, den finns - 1:15H delayed, sen 1:45, senare 2:15.
När vi väl rullar från perrongen är det 3:15.

För att fördriva tiden en smula flanerar jag runt på stationen, ett
samhälle i miniatyr: toaletter, fontäner, caféer, restauranger,
statliga myndigheter, polis, militär - och bokhandlare. I en av de
sistnämnda ser jag ett exemplar av The Mind of J. Krishnamurti, en
intressant essasämling om den inte direkt hinduiske men väl indiske
revolutionäre, rentav anarkistiske religionsfilosofen. Jag tar upp
den, fingar på den, ögnar igenom den, men beslutar mig för att låta den
vara tills vidare enär jag ren har två tunga volymer i den eljest
lätta packningen.
*
Någon vecka senare, i Darjeeling, träffar jag Alexis,
fransk-kanadensare från Montréal, och frågar om han har nån bok i
utbyte? Han plockar fram The Mind of J. Krishnamurti, jag öppnar
försättsbladet, läser stämpeln som lyder "Sarvodaya Book Stall,
Railway Plate Form (sic.) No 1/283/4, Mughalsarai" och blir inte
förvånad. Det är som den indiske bildkonstnären Oshi sade över en bidi
under Indiens allra första konstbiennal i Cochi: "Indiens största bidrag
till mänskligheten är inte musik, film, teknik, mat eller annat; det
är 'spirituality'."
**
Många, många reser med tåg i Indien. Inte att undra på då en General
Ticket, som försäkrar en plats men inte nödvändigtvis sittplats, för
den 15 timmar långa resan kostar mig 195 rupees, runt 25 riksdaler,
och en sovplats på en enkel brits ytterligare 20 efter konsultation
med konduktören. Det var dock de brittiska kolonisatörerna som på 18-
och 1900-talet byggde lejonparten av det vidsträckta väldiga indiska
järnvägsnätet.

Kritiken mot det statliga verket är massiv, främst på de större
engelskspråkiga morgontidningarnas ledarsidor, emedan de medel som
budgeterats och portionerats ut år efter år till synes inte leder
någon vart: långa förseningar och köer, allt slitnare och skitigare
skick. Bussen är ett dyrare, något tillförlitligare, men ett ack så
mycket tristare sätt att resa. I Indien blir hart när var tågresa
ett minne om inte för livet så väl för året.
***
I takt med att den indiska befolkningen växer lavinartat - här finns
ingen enbarnspolitik eller -propaganda som i Kina - så ökar
naturligtvis trycket på naturen därefter. Ökat valstånd betyder oftast
fler fossildrivna maskiner i såväl hemmet och handen som för
transport: En ny moppe, båge, bil eller weekendshoppingresa till Dubai
står högst i kurs medan megalomanicity, megapolicity, multiplicity
Mumbai växer med en Stockholmsbefolkning om året.
****

Spirituella! Jovisst, Oshi, men hur behandlar de de heliga platserna?
Runtom tempel, pagoder, statyer, relikter, skrin, etceteros återfinns
en enorm mängd skräp, mest plast. För att inte tala om den genomheliga
floden Ganges, som kallas Mama Ganga och som nästan flödar över av all
skit. Så på väg därifrån, upp mot Himalaya och alla bergs
moder Sagarmatha - Everest är inte bara världens högsta utan även
skitigaste berg för att de västerlänningar som betalar multum for att
få all mat, dryck, logi och syrgas uppburen av sherpas sen inte
betalar för all plocka med sig drosset, skräpet - frågar jag mig vad
vi gör med moder jord och finner citatet som säger allt, svaret, det som
Krishnamurti sade, hade redan på 30-talet:

"It is absolutely and urgently necessary to produce a radical
revolution in human consciuosness, a complete mutation in the entire
psychological structure of man."

Text: Rikard Rehnbergh

Foto: Krulli

Like this Article? Share it!

Leave A Response