Klimataktion

Indienrapport nr 2 från skolor i projektet.






 gurunath-och-mangesh-larare-i-anuyog-skolan

Samtliga Mumbai -skolor som deltagit i projektet under 2016 är: Anuyog Vidyalaya, Pragnya Bodhini High School, DS High School, Ascend International, G. V. S. Amchi Shala, North Mumbai Welfare Society’s High School, och Shardashram Vidyamandir Technical High School. Det är en blandning av skolor som ligger i rena slumområden som Dharavi, känt från filmen ”Slumdog Millionair”, och i lite ”bättre” områden som Goreagon i norr.

Till dessa kommer de fyra skolorna i Devrukhregionen 30 mil söder om Mumbai: A.S.P. College i tätorten Devrukh, Janata Vidyalaya i byn Angavali, Adarsh Madhyamik Vidyamandir i byn Belari, och Zilha Parishad Purva Prathmik Marathi Shaala i byn Kundi. Några av våra besök där beskrivs i den första reserapporten – Unga klimatambassadörer med tuffa klimatfrågor.

Tioåringar har många frågor

10-aringar-fran-pragnya-bodhini-staller-fragor

På slutkonferensen som beskrivs i nästa reserapport deltog i första hand elever på högstadienivå. Men yngre elever som också får miljöundervisning finns på flera av projektskolorna, då lärarna och lärarnätverket försöker sprida programmet och metoderna även till lägre årskurser. Skolorna i Indien verkar inte lika låsta som svenska skolor, då lärarnätverket och äldre elever har möjlighet att gå ut till andra, nyare skolor, för att hjälpa till. En av de aktuella framgångsfaktorerna faktiskt, eftersom fyramannateamet i vår partnerorganisation inte kan räcka till överallt. De har mer och mer gått över till handledning av lärare.

På Pragnya Bodhini High School i Goregaon i norra förorterna, möttes vi av ett golv fullt av hundra tioåringar som tålmodigt väntat på Rikard Rehnbergh och mig medan vi pratade med lärare och rektor. Många av dem köade sedan för att modigt komma fram och ställa ibland väldigt stora och existentiella, handlingsinriktade frågor. Exempelvis:

* Om världen är översvämmad runt 2050, vad ska man göra för att kunna överleva?

* Vad ska man göra för att hjälpa folk som bor i byar i Afrika när vattnet tar slut där?

* Vad kan man göra för att få mindre trafik på gatorna?

* Vad ska folk egentligen göra för att minska den globala uppvärmningen?

Så typiskt 10-åringar att ha stora tankar och frågor, även om de är ett resultat av den särskilda undervisningen i hållbarhet. Vi försökte förstås svara dem så hoppfullt vi kunde. Jag hoppas svaren godkändes av deras lärare Dipu Mehta och Nalini Shingote, båda kvinnor.

Skola som sparar energi

 

En bit upp på Mumbai-halvön efter den västra pendeltågslinjen ligger Bandra, och lite norr därom Anuyog Vidyalaya-skolan i Khar East. Skolan har lyckats befria slumstadsdelen Jawaharal med 200 000 invånare ur den lokala maffians grepp. Skolans rektor Satish Chindarkar har använt sina kontakter bland journalister, författare, konstnärer m.fl. som skydd för att bryta ett initialt motstånd. Föräldrarna till barnen som går där nu har bara 1500 till 3000 SEK / mån. De är emot slumsanering för vid sådan används marken för nybyggnad för rika. Skjulen är formellt illegala men etablerade sedan 15 år så de är skyddade av ‘fait accompli’ så länge invånarna håller ihop.

Med Pia Hallin och Ernst Hollander från vängruppen blev det ett kärt återbesök för mig, då jag besökte Anuyog första gången för tre år sedan. Liksom då välkomnade oss den blide, ”egentligen” pensionerade rektorn Satish, den här gången med färsk kokosmjölk. Stolt över att skolan nu har samarbete både med Indien, Sri Lanka och Pakistan, förutom att man vunnit en massa priser. Ett gäng elever var just på väg för att delta i inspelning av ett TV-program typ ”Vi i femman”. Lärarna Gurunath Kudav, Mangesh Dhamnaskar (båda män), och Sujata Kshirshagar (kvinna), ledsagade oss under besöket. De har, liksom flera av de andra lärarna, sedan länge jobbat med hållbarhetsundervisning via projektet Klimatambassadörer.

Den tidigare takterassen, som för tre år sedan invigde en spitterny plantering, hade nu gjorts om till ett allaktivitetsrum med skärmar för solen, där en grupp flickor övade på ett uppträdande. Högre upp på taket hade man installerat en stor solpanel.

anuyog-skolans-tak-med-solpanel-och-utsikt-over-slumomradet

– Den sparar nu 12 000 rupies i månaden åt skolan när det gäller elräkningar, förklarade Mangesh stolt.  Jag ville veta vad det blev av takplanteringen, och då visade han mig en ny terrass under uppbyggnad på ett lägre plan dit plantorna senare skulle flyttas. En viktig del i Shrushtidnyans undervisning är nämligen temat ”Green cover” – att förstå vegetationens betydelse för folkhälsan och för att motverka den globala uppvärmningen. Att även lära sig om växternas betydelse i matlagning och för att kurera olika sjukdomstillstånd är ingredienser i den undervisningen. Och då används både vilda och odlade växter.

Besöket avslutades med ett klassbesök i en klass med 14-åringar, som också ställde frågor till oss, väl förberedda av sina lärare som alltid. På vägen tillbaka berättade Sangeeta från Shrushtidnyan-teamet att de på nyåret planerar ett helt nytt och som hon menade spännande inslag i arbetet med Anuyog-skolan. Man ska välja ut en grupp familjer, skolföräldrar och andra intresserade vuxna i området, och erbjuda dem hållbarhetsundervisning med handlingsinriktade diskussioner. En form av ”community work” med andra ord, där den pedagogiska praktiken varvas med socialt samhällsarbete.

Ny skola med miljöerfarenhet

 klimatambassadors-pins

Pia, Ernst och jag besökte även en skola som var med i projektet för första året, en skola med ett mycket långt namn: The North Mumbai Welfare Society´s High School, en engelskspråkig skola med elever både från ett medelklassområde och ett närliggande slumområde i Ghatkopar, i Mumbais norra förstäder.

– Ny i projektet klimatambassadörer, men inte ny när det gäller miljöinriktningen, berättade de två huvudansvariga lärarna Pratiksha Tikam och Priti Attarde, båda kvinnor. Skolan har nämligen tidigare samarbetat med Världsnaturfonden (WWF) på den tiden de försökte upprätta så kallade naturklubbar i de indiska skolorna. Den satsningen är nu slut, varför de väldigt gärna hoppade på det lovande utbytet med Klimatambassadörsprojektet, för fortsatt handledning och inspiration när det gäller miljöfrågor.

Det var en avslappnad stämning i skolstyrelsens rum där ett tiotal äldre män avbröt sitt pågående sammanträde för att hälsa på oss och utbyta de sedvanliga presenterna. Sedan träffade vi tillsammans med Pratiksha och Priti ett nytt gäng mycket livliga och intresserade 14-åringar, som berättade om sina projektarbeten och ställde frågor till oss. Vid det här tillfället noterade jag en stark obalans mellan könen, då det var pojkarna som var mest aktiva med frågor och berättelser om vad de håller på med. Flera av flickorna hade gått hem, och var också mera tysta.

Gender och nätverk

Att uppmärksamma genderperspektivet är en viktig fråga i alla Forum Syd-finansierade projekt. Det har varit ganska svårt att hitta konkreta metoder i projektet Klimatambassadörer i ett traditionellt patriarkalt samhälle som Indien. Det hjälper inte alltid att projektmedarbetarna är medvetna och har ”rätt” värderingar själva. Detta konstaterade vi tillsammans under de sista dagarna i Mumbai då vi påbörjade utvärderingen inför slutrapporten till Forum Syd.

-Här kan projektet dra mera lärdomar av det sociala arbetets metoder, menade Pankaja Kshrisagar, som själv är socialarbetare och styrelseledamot i Srushtidnyans. Hon arbetar i en NGO som fokuserar på utsatta barn. Jag för min del menade att vi från Sverige också borde kunna bidra mera med erfarenheter från arbete med jämställdhetsintegrering (gender mainstreaming) i kommuner och myndigheter. Kanske något för teamets kommande kompetensutveckling?

En klar utveckling av projektet under de senaste åren består av två nätverk som sprider kunskaper vidare. Det är dels lärarnätverket som består av många av de skolor som deltagit i projektet under flera år, dels nätverket av ”färdigutbildade” klimatambassadörer. De är ungdomar lite över 20 som ofta studerar vidare, eller jobbar, och ställer upp som förebilder och pedagoger i nya skolor.

Dom som gör jobbet

Det här är personerna i partnerorganisationen Srushtidnyan som genomför och vidareutvecklar hela projektet sedan starten 2014: Prashant Shinde, projektledare och huvudansvarig för arbetet på landsbygden, Sangeeta Kharat, huvudansvarig för arbetet i Mumbaiskolorna, Jyoti Khotak som är huvudansvarig för administration och information, och Kunal Anerao som assisterar Prashant och Sangeeta, med huvudfokus landsbygden kring Devrukh. Teamet ska försöka få mer intäkter för att kunna arvodera några av de unga vuxna klimatambassadörerna. Förutsättningarna för vidareutveckling är nämligen stora liksom efterfrågan på deras tjänster, men ekonomin sitter som alltid som en propp. http://www.srushtidnyan.org/

/Karin Wahlgren karin.wahlgren9@gmail.com

Fotona är tagna av Ernst Hollander och av Karin Wahlgren

Like this Article? Share it!

Leave A Response