Klimataktion

Ris och ros till klimatkonferens

Publicerades ursprungligen i Miljömagasinet nr 39 2018!

Det är en slående bild. Global Climate Action Summit i San Fransisco 12-14 september inramas av två signifikativa händelser: I US Open i New York ger tennismaskinen Roger Federer nästan upp i kvarten mot en spelare rankad 55 i världen på grund av luftfuktigheten och hettan. Och på mötets sista dag slår ”monsterorkanen” Florence, en av seklets största, till mot USA:s ostkust.

Extremväder som är en direkt följd av den globala uppvärmningen orsakade av människans utsläpp. Vilket de flesta, även i USA, förutom i Vita huset, tycks vara överens om. Kaliforniens guvernör Jerry Brown har utfärdat ett dekret om att delstatens ekonomi ska vara koldioxidneutral till år 2045 och all el ska komma från rena energikällor; för övrigt samma mål som Riksdagen beslutat om (klimatlagen).

– Om en forskare genomför experiment och du får reda på att läkemedlet fungerar så sprids det, resonerade Brown under en presskonferens angående konferensens delmål att visa att det är möjligt – och lukrativt, ej att förglömma – att bli grön och så inspirera andra att följa efter.

Brown är en av nyckelfigurerna i en koalition om ett land (Puerto Rico), 16 delstater (demokratiska), hundratals progressiva städer (som Seattle och Portland) och 2 000 företag som förbundit sig att efterleva Parisavtalet – vilket Barack Obama ratificerade men Donald Trump vill lämna – oavsett om USA kvarblir eller inte.

Kalifornien är ju trots allt, på gott och ont, världens femte största ekonomi. Dess klimatmedvetenhet är långt ifrån ny. Redan 2005 – ett tidigt datum för att vara USA – slöt dåvarande guvernören Arnold Schwarznegger ett klimatavtal som stipulerade drastiska åtgärder. Nu är delstaten särskilt utsatt för klimatförändringarna med utbredd torka, storskaliga bränder och akut vattenbrist.

Alltfler i USA inser att Trumps (brist på) klimatpolitik inte är ett sluttande plan utan ett brant stup. Den oligarkiska, oheliga alliansen mellan Trump, handelsministern Wilbur Ross, förre utrikesministern och vd-n för Exxon Rex Tillerson, vd-n för Continental Resources och potentiell energiminister Harold Hamm har lett till en lätt lagvidrig röta där privatprofit och offentliga uppdrag, egenintressen och allmänhetens bästa blandas ihop.

Det senaste i raden av Trumps åtaganden, som bekräftar detta och återigen versus Obama, är att lätta på lagar som hindrar fossilindustrin att släppa ut metangas, den smutsigaste och farligaste av växthusgaser.

Allt var inte frid och fröjd på konferensen. Endast en räcka guvernörer, borgmästare och företagsledare träffades för att främja framgångarna – klappa Brown på axeln, som många menade – med att minska utsläppen lokalt och uppmuntra varandra att göra än mer i den riktningen. Exkluderade var urfolks-, fack- och klimataktivister.

När Brown höll sitt öppningstal avbröts det flera gånger av att över 100 urfolks- och klimataktivister blockerat ingången. De försökte förgäves överlämna en skrivelse om att större krafttag krävs.

– Vi ville skicka ett tydligt budskap till guvernörerna därinne att vi inte kan kommodifiera det heliga, tillåta att våra territorier blir en vara på den kapitalistiska marknaden som kan köpas och säljas. Vi kan inte låta företag fortsätta att förorena och förstöra våra samhällens rättigheter, suveränitet, territorier och ekologiska system som vi har förlitat oss på i årtusenden, säger Eriel Deranger, grundare av Indigenous Climate Action i Kanada, till nyhetsprogrammet Democracy Now!

Global Climate Action Summit startade med den stora People’s Climate March 8 september där uppskattningsvis en miljon människor deltog i 200 marcher på 92 platser runtom i världen. Påfallande många av deltagarna kom från olika urfolksorganisationer.

– Det har varit många klimattoppmöten med mycket snack men inte tillräckligt med verkstad, sa aktivisten May Boeve till Associated Press.

Konferensen fungerade som ett upptaktsmöte till COP24 i Katowice Polen i början av december. Där ska en sorts regelbok införas för att se hur avtalsländerna efterlever åtagandena. Bland annat hur det ska gå till att mäta och verifiera utsläppsminskningar.

Fast de inledande förhandlingarna kring denna regelbok kom till korta under Bangkok-samtalen som föregick San Fransisco-konferensen. Ett dödläge uppstod då de fattiga länderna anklagade de rikare, främst USA, för att bryta sina löften om bistånd för att bekämpa klimatförändringarna.

Ju fattigare ett land är desto hårdare slår klimatförändringarna. Vilket blev tydligt med fjolårets “monsterorkan” Maria, där uppåt 4 000 människor avlidit i dess kölvatten i Puerto Rico men blott några hundra i USA. Och då är ändå Puerto Rico landets “51-a delstat”.

– Atmosfären här i Kalifornien har varit annorlunda än vid FN:s klimattoppmöten där folk tacklar klimatförändringar som ett nollsummespel. Vi får se om den mentaliteten kan sippra uppåt, sa Alden Meyer, the director of policy and strategy for the Union of Concerned Scientists, som kom till San Francisco direkt från Bangkok-samtalen.

 

Rikard Rehnbergh

 

 

Like this Article? Share it!

Leave A Response