Klimataktion

COP24, kolet och tillkortakommandet i Katowice

Foto: news.un.org

 

Sila är grönländska för värme, miljö, medvetande. Inuiternas naturfilosofi innefattar alltså tre till synes rätt olikartade fenomen i ett begrepp. Närmare synat framstår det dock klart att de står för energi, växtkraft, skapande. Eller med ett lika tvetydigt som svårdefinierat ord: natur. Det är även ett användbart begrepp i svenskan: Sila snacket. Gör något. Nu!

När Fridtjof Nansens sexmannaexpedition (med två samer) korsade Grönlands inlandsis på skidor 1888 för att ta reda på om den sträckte sig hela vägen från öst till väst låg den farbar redan om hösten. Nu kan isen lägga sig vid samma tid, bara för att gå upp igen flera gånger om. Grönländarna kan inte ge sig ut på säl- och valrossjakt förrän i februari. Den hisnande issmältningen – både havsis, permafrost och glaciärer – kommer få oanade konsekvenser. Isen är jordens termostat, kylaggregat. Utan den går det varken att odla, plocka, jaga eller fiska; att överleva på naturlig väg. Med issmältningen ser profitörerna sin chans att göra snabba stålar: Toppen, med isen väck kan vi ju börja borra efter olja i arktiska havet eller prospektera efter fler mineraler. Gruvindustrin är i dag Grönlands största hot. Kapitalismens väsen – profit till varje pris! – är per se amoralisk, den bryr sig inte om djur, människor och miljö dukar under på kuppen.

På det har Danmarks konservativa/ högerpopulistiska regering infört begränsningar för urfolkens hävdvunna jakträtt. Skulle inuiterna följa dessa är det frågan om de överhuvud överlever på traditionellt vis. Intressekonflikten bär existentiella övertoner: Är det naturfolkens eller vilddjurens existens som ska säkras?

Härifrån till Katowice i Polen är klivet kanske inte så långt i mil men i symbolisk mening knappast längre. Platsen för det 24: e klimatmötet i FN: s regi som nyss avslutats – med en vag uppföljning av och regelbok för Parisavtalet – var ett märkligt, nästan hånfullt val.Dels hölls både COP14 (2008) och COP19 (2013) i just Polen och dess fall på pressfrihets- och mrindex är indikation nog för att aktivera bromsarna.

Och dels är Polen en rabiat försvarare av kolbrytning och -förbränning, vilket blev påtagligt i Katowice. Luften är sämst i Europa och flertalet delegater och besökare fick dras med hosta och andra halsåkommor liknande en kedjerökares. Fastän kol till 80 procent utgör landets huvudsakliga energikälla ger undersökningar vid handen att 70 procent av polackerna vill slopa det till förmån för förnybar energi. Till saken hör att Polen i fjol förbjöd all konstruktion av nya vindkraftverk.

– Ska vi klara 1,5-gradersmålet behöver världen femfaldiga ansträngningarna. Vi behöver gå framåt mycket snabbare. Om vi klarar det eller inte beror ju på den politiska viljan.Ingenting annat, säger klimatminister Isabella Lövin (MP) som COP utsåg att facilitera slutförhandlingarna.

Av någon helt oförklarlig anledning låter FN kolindustrins lobbyister medverka på mötet. Förutom att polska statliga kolbolaget JSW (Jastrzebska Spółka Weglowa) är huvudsponsor håller både den polska regeringen och Trumpadministrationen i flera programpunkter som lovprisar kolets ”klimatnytta”. Trump som vill dra USA ur det hårdvunna Parisavtalet. COPmötena börjar mer och mer likna en företagsmässa.

Det kallas ”Clean Coal” (rent kol) och en undrar om de verkligen tror att omvärlden är blåst, för rökt lär den bli om de får fortsätta. Samtidigt som FN:s egen klimatpanel IPCC i rapport efter rapport framhäver fossila bränslens förödande inverkan på miljö, klimat och hälsa så tillåter de fossillobbyn att inte bara verka i kulisserna utan faktiskt delta i och sabotera förhandlingarna för att de hotar deras ekonomiska intressen. De vägrar därutöver erkänna IPCC:s senaste ”1,5-rapport” av den 8 oktober.

En skandal. COP24 kan gå till historien som det märkligaste klimatmötet av alla. FN skjuter sig själv i foten – och märker det inte ens. Den prisade ekonomen Thomas Piketty har gjort beräkningar att tio procent av jordens befolkning står för hälften av dess utsläpp; 20 procent för 70 procent av utsläppen. Av dessa 10-20 utgör fossilkapitalisterna merparten.

Undantagslagar råder i Katowice. Lagar som ger polisen befogenhet att utan rättsliga grunder gripa, övervaka och avlyssna klimataktivister. Den reaktionära, kryptofascistiska polska regeringen (PiS, Lag & rättvisa) stoppar delegater från bland annat Climate Action Network vid gränsen och förbjuder alla protester och demonstrationer från civilsamhället utom en (!).

Den sker lördagen den 8 december och blir lätt löjeväckande. Runt 4 000 fredliga demonstranter (måste vara något slags bottenrekord i COP-sammanhang) kantas av 1 500 ”robocops”, militariserad polis med hjälmar, sköldar och tårgasbehållare på ryggen samt paramilitärliknande civilpoliser. Så långt står makthavare och klimataktivister från varandra.

– Kravallpolis med automatvapen och stora sköldar flankerade marschvägen, likt gigantiska kloner, eller tennsoldater på led. En kolossal satsning uppenbarligen. Kanske kan det ses som ett bevis på att vi spelar roll. Kanske var hårdsatsningen från ordningsmakten ett sätt att slippa behöva agera våldsamt med världens riktar blickade mot Katowice. Och det blev också en till största delen fredlig marsch, säger Klimataktions talesperson Samuel Jarrick på plats.

Somliga menar att det är bra att hålla möten på platser som är klimatskeptiska, däribland miljöminister Karolina Skog (MP). Men kampen för att bevara Europas sista urskog i Białowieza, som skett parallellt med Polens tre värdskap, bevisar motsatsen. Människor som vill hindra utslocknandet av liv på den här planeten ses således som nationalstatens fiende.

Katowice är en liten stad (300 000 invånare) i Schlesien i kolindustrins svarta hjärta. Illustrativt nog är konferenscentret byggt på en kolgruva. Det liknar också en: kolsvart tak likt ett gruvvalv. Guidogruvan började exploateras på 1800- talet men är i dag ett museum som sträcker sig ned 355 meter under marken. Lika djupt som Eiff eltornet är högt.

På tal om Paris: Området kring Champs-Élysées – där klimatmarschen Den röda linjenhölls under COP21 – är avstängt den globala aktionsdagen av rädsla för kravaller. Inte från klimataktivisternas utan de gula västarnas sida. Det borde vara tvärtom, med tanke på läget. Hursomhelst gör de gemensam sak i protest mot president Macrons nyliberalism. Den franska miljörörelsen menar att den föreslagna koldioxidskatten alls inte är någon klimatåtgärd utan bara ännu en stöld ur de fattigas ned i de rikas fi ckor. Och den har rätt. Skatteförslaget var regressivt och slår hårdast mot de fattiga; inte progressivt, likt Kanadas, som främst beskattar de rika som är de stora koldioxidutsläpparna.

Samma lördag (8 december) gör Klimatsverige ett försök att samla alla disparata klimatorganisationer och -initiativ under ett tak. Under en aktionsdag i Immanuelskyrkan i Vasastan inleder meteorologen Martin Hedberg med ett mycket vittomfattande men samtidigt koncist föredrag. Han berättar om de planetära gränserna, tröskeleffekter, skillnaden på väder och klimat samt den enorma påfrestning som en grads temperaturskillnad har på planeten.

Hedberg citerar sin nestor i meteorologi, Bert Bohlin, som redan 1974 sa: ”Klimatfrågan handlar i första hand om moral!”. Yttermera tar Hedberg upp frågan om djuren. Fyra (4) av en gång 100 procent vilda djur återstår. Resten är husdjur och tamboskap. Homo sapiens, det kloka, rationella djuret, har således utrotat, trängt undan eller strypt livsbetingelserna för det vilda, fria djuret. Nu är vi på väg att göra om detsamma med urfolken.

Den andra viktiga komponenten för ett hållbart klimat är regnskogen. Dess fotosynteseffekt går inte att överskatta. Även den står sedan länge inför ett hot (både i Asien och Sydamerika) men har nu ett konkret dödshot hängande över sig i och med Brasiliens nyvalde president Bolsonaro (se MM nr 44) som är för än mer skövling och tullande

”Greta uppvisade större klarhet och ledarskap i ett kvartslångt tal än de så kallade världsledarna har gjort under alla dessa möten.”

på urfolkens rättigheter. På ett år har skogsavverkningen ökat med 14 procent i Amazonas enligt brasilianska rymdforskningsinstitutet INPE. Återigen står storkapitalets män bakom politikernas förödande åtgärder. Dessa utgör mänsklighetens och naturens fiender, inte urfolken och klimataktivisterna. Aldrig förr har väl behovet att få till stånd ett laga ramverk kring ekocid, naturmord, Romfördragets femte pelare, varit mer trängande än nu.

Nyhetsprogrammet Democracy Now! flyttar sin vana trogen redaktionen till COP och förmedlar sådant som få public service-bolag gör. Dess programledare Amy Goodman är en hjälte när hon jagar Trumpadministrationens nya ”energirådgivare” Wells Griffith över hela ”konferensgruvan” för att svara på högst relevanta frågor som ”Existerar klimatförändringar?”, ”Vad gör USA:s regering överhuvud taget här?”, ”Hur kan kol göra klimatnytta?” Griffith svar blir att låsa in sig på USA-delegationens/kollobbyns rum.

En sändning (11 december) ägnas helt åt hjälten Greta Thunberg som ”skolstrejkat för klimatet” utanför riksdagen längre än den saknat regering. Fast nu är hon på plats i Katowice med mamma Malena, operasångaren, och pappa Svante, döpt efter fysikern och kemisten Svante Arrhenius som kallats ”klimatförändringsvetenskapens fader”. Bredvid Greta sitter en annan Sverigebekant, klimatforskaren Kevin Anderson som angående talet hon höll vid öppnandet (i sin helhet i MM nr 49) säger:

– Greta uppvisade större klarhet och ledarskap i ett kvartslångt tal än de så kallade världsledarna har gjort under alla dessa möten. Dags att lämna över stafettpinnen!

SVT gör ett halvhjärtat försök men sänder mestadels från webben och inte i tv. Och det är ju långt ifrån alla som tittar på datorn. Naturskyddsföreningens ordförande Joanna Sandahl säger det självklara i direktsändningen över nätet:

– Så har vi den här regelboken, hur ska man rapportera? Inte minst fi nansieringen, som ju varit en stridsfråga i alla år av klimatförhandlingar. Där många fattiga länder säger: Vänta nu, vi drabbas värst av en situation som skapats av rika länder som byggt sitt välstånd på fossil energi, då fi nns det ju också en logisk rimlighet att rika länder hjälper till och betalar.

Climlitt är ett nytt ord. Den klatschiga termen står för klimatlitteratur (mer om det i ett kommande nummer). Författarna är överens om att det år de satt för sin dystopi snart har passerat bäst-före-datum. Framtiden är ren här. Detsamma säger forskarna: Det går mycket fortare än befarat. Vi har räknat fel, för optimistiskt. Förändringen är ren här.

Ett av de bättre verken är Lyra Kolis Allting växer (2018) som tangerar begreppet sila. Koli målar upp en artificiell framtid där vi med teknikens hjälp håller alla infektioner och inflammationer, krämpor och defekter (såväl fysiska som psykiska) stången. Priset är emellertid astronomiskt. Människan är ej längre djur av och i natur utan snarare fabricerade varelser i en plastisk låtsasvärld. En grupp forskare bryter sig dock loss från konformiteten och masspsykosen och förespråkar ett naturligt liv igen.

I romanen blir oro, rädsla, ångest inför sakernas förvrängda tillstånd i stället ett friskhetstecken. Att vilja känna utan att pumpas full av melatonin eller serotonin av hormonimplantatet. Att vilja flanera i skogen, se och höra levande djur i stället för att scrolla fram olika paradisiska miljöer i VR-världen. Att vilja dö vid utmätt tidpunkt i stället för att frysas ned för att senare kunna återuppstå genom kryoteknik. Gruppens motto: Radikal empati!

Vilket tar oss tillbaka till inledningen och frågan om naturfolkens eller vilddjurens existensberättigande? Varför inte både och? Radikal empati! Den profiterande, främst vite mannen är en parasit på jordkroppen; kapitalismen en saprofyt som inte så sakta bryter ner värdkroppen, Jorden. Uppenbarligen har den omättliga profit- och prylhungern, kraven på komfort och lyx skapat denna kris.

Precis det som utvecklingsländerna avkrävde de överutvecklade länderna men som dessa motverkade i den ambitionslösa överenskommelsen om finansiering på COP24. Den rika världen (globala nord) bär skuld till både hungern och kraven och det är dess ansvar att ställa saker till rätta igen: Det handlar om moral! En urlakad och avsaknad term i dagens värld. Och en radikal empati med jorden. Sila begäret. Sluta sabba. Nu!

Text  Rickard Rehnberg

Artikeln ursprungligen publicerad på Miljömagasinets hemsida Länk

Foto: Doman84 /Creative Commons

 

Foto: Doman84 /Creative Commons

Like this Article? Share it!

Leave A Response