"Att säga att bara vänsteraktivister vill ta itu med klimatkrisen är att grovt underskatta resten av befolkningen". Det säger David Jonstad, aktuell med nya boken "Vår beskärda del - en lösning på klimatkrisen" och med Klimatmagasinet Effekt som snart kommer ut.
1. Vilken är lösningen som du förespråkar i din nyutkomna bok "Vår beskärda del - en lösning på klimatkrisen" och varför kan den fungera?
- Jag föreslår att vi sätter upp ett tak för hur mycket utsläpp vi kan göra och att vi därefter delar lika på dessa utsläpp. Med andra ord: att vi ransonerar koldioxiden ungefär på samma sätt som man ransonerade kött, bensin och cigaretter under andra världskriget. Det finns en känsla av sunt förnuft att dela lika på sånt som alla behöver men som vi bara kan använda i en begränsad mängd. Nu är det fossil energi som måste begränsas eftersom denna orsakar koldioxidutsläpp. Eftersom en majoritet av befolkningen skulle tjäna på en jämlik och politisk lösning som koldioxidransonering tror jag att denna typ av lösning har bäst möjligheter att fungera.
2. Hur ser du på kritiken (i Aftonbladet) om att boken bara kan entusiasmera inbitna vänsteraktivister och innebär ett trist femårsplanerande?
Att säga att endast vänsteraktivister skulle vara intresserade av att på allvar ta itu med klimatkrisen och göra det på ett jämlikt vis tror jag är en grov underskattning av resten av befolkningen. I slutet av boken ritar jag på några sidor upp en vision av ett Sverige som kämpar för att bli hållbart. Det är klart att vissa tycker att det är löjligt utopiskt eftersom det är så långt ifrån hur dagens samhälle ser ut. Men jag tror det är bra att våga tänka i utopiska banor om vi ska ta oss bort från vår nuvarande ohållbara livsstil. Att staten, i min vision, lanserar en femårig kampanj under namnet "Urban skörd" är allt annat än utopiskt. En sådan kampanj har faktiskt just sjösatts i London under namnet Capital Growth. Målet är att ha anlagt 2012 nya odlingslotter tills dess att London håller de olympiska spelen år 2012.
3. Du har nyligen sagt upp dig från Arbetaren för att satsa på Klimatmagasinet Effekt. Hur ska tidningen få läsare, ekonomi och kunna göra avtryck i debatten?
Vi kommer inte ut förrän i slutet av september, men vi har redan mött en fantastiskt positiv respons och har byggt upp ett nätverk av omkring 25 medarbetare. Alla arbetar ideellt. Vi hoppas på en liknande respons när vi lanserar tidningen eftersom vi hela tiden märker ett sug efter att få diskutera klimat- och hållbarhetsfrågor på ett mer lösningsinriktat sätt. Än så länge har vi inte löst finansieringen, vi jobbar därför hårt för att dra in annonser och andra former av ekonomiskt stöd till tidningen. Alla bidrag är välkomna!
4. Hur ska den allmänna opinionen på allvar vinnas för en mindre miljöfarlig livsstil?
Genom att öka medvetenheten om klimat- och energikrisen kombinerat med att visa det positiva i en omställning till ett samhälle som fungerar inom planetens gränser. Och inte minst genom att påbörja denna omställning redan nu. Vare sig politikerna är mogna för det eller ej.
5. Vad gör dig optimistisk respektive pessimistisk inför framtiden?
Att hitta sånt som gör mig pessimistisk är inte så svårt. Nu senast blev jag ganska nere av se det amerikanska tv-bolaget ABC:s dokumentär Earth 2100. Att hitta sånt som gör mig optimistisk är svårare, men en ständig källa till inspiration är alla människor som satsar tid och energi på att försöka få till en förändring. De visar att ganska få personers glöd kan driva fram stora förändringar.
Nyheter
Klimataktion på Twitter
