Klimataktion

Sceptical science

Klimatskeptikernas argument granskas del 1-10

struts-31

Beror uppvärmningen av jorden på solförändringar? På felmätande termometrar? Är forskarna oeniga?  Det finns många invändningar mot att det pågår klimatförändringar. Här startar en serie där de vanligaste bemöts, baserad på material från sajten scepticalscience.com. Tanken är att ni som argumenterar i klimatfrågan ska ha nytta av den.

Sajten https://www.skepticalscience.com/ svarar klimatskeptikerna. Svaren är baserade forskargranskade artiklar och går igenom tio vanliga invändningar mot att det skulle pågå klimatförändringar. Klimataktion inleder en serie där vi översatt och något kortat svaren. Utförligare genomgångar går att läsa direkt på sajten, se Most used arguments. Bakom sajten, som är obunden av politiska organisationer och ekonomiska intressen, står fysikern John Cook. Klimatredaktionen står för översättningen.

Här är skeptikernas första argument.

1. Klimatet har alltid ändrats

”Klimatet har alltid ändrats – det har funnits varma och kalla perioder förr”

Ett vanligt argument är att klimatet har ändrats av naturliga skäl tidigare, långt innan det fanns massbilism och koldrivna kraftanläggningar. Därför kan människan inte anses stå bakom dagens uppvärmning.

Intressant nog kommer seriös forskning om klimatförändringar i förfluten tid fram till motsatt slutsats. För att förstå det måste man fråga sig varför klimatet har ändrats i det förgångna.

Det har inte skett genom magi. Klimatet ändras när en förändring tvingas fram. När vår planet lider av energiobalanser och vinner eller förlorar värme ändras den globala temperaturen.

Det finns ett antal olika krafter som kan påverka jordens klimat.

När solen lyser starkare får planeten mer energi och värms upp. När vulkaner får utbrott, kastar de ut partiklar i atmosfären som reflekterar solstrålningen: planeten kyls av. När det blir mer växthusgaser i atmosfären värms planeten upp.

De här krafterna kallas externa, genom att ändra planetens energibalans, ändrar de klimatet.

Det är uppenbart att tidigare klimatförändringar orsakats av naturkrafter. Men att på grund av detta hävda att människan inte kan ändra klimatet är som att påstå att människor inte kan starta skogsbränder – bara för att de tidigare orsakats av naturkrafter.

Ökning av växthusgaser har ändrat klimatet många gånger tidigare i jordens historia och vi tillför nu växthusgaser till atmosfären i en snabbt ökande omfattning.

Genom att se bakåt kan vi lära oss hur vårt klimat svarar på externa krafter. Om vi analyserar isborrkärnor kan vi förstå hur temperaturer förändrats, liksom solaktiviteten och halterna av växthusgaser och vulkanaska i atmosfären.

Vi kan dra slutsatser om hur klimatet har förändrats som en följd av tidigare energiobalanser.

En slutsats man kan dra om man analyserar olika perioder i jordens historia, är att när jorden tillförs värme så ökar värmen ytterligare av olika återkopplingsmekanismer. Det är anledningen till att vi kan iaktta sådana dramatiska förändringar i det förgångna. Vårt klimat är i högsta grad känsligt för värmeförändringar.

Vi kan formulera detta i siffror: en fördubbling av halten CO2 ökar uppvärmningen med cirka 3 grader Celsius.

Vad betyder detta för dagens situation?

Ökande nivåer av växthusgaser är en extern faktor som orsakat förändringar många gånger i det förflutna. De bygger upp en energiobalans och planeten ackumulerar värme.

Från jordens historia vet vi att olika återkopplingsmekanismer kommer att förstärka uppvärmningen.

Så forna tiders klimatförändringar lär oss inte att människor inte kan påverka klimatet. Tvärtom: De lär oss att klimatet i högsta grad är känsligt för den växthusuppvärmning vi nu orsakar.

http://www.skepticalscience.com/climate-change-little-ice-age-medieval-warm-period.htm

Skrivet av Elisabet Strand, ons, 2011-07-20 11:24
2. Klimatförändringar beror på förändringar hos solen

sol2

Fram till ca 1960-talet visade forskarnas mätningar att ljusstyrkan och värmen från solen, sedd från jorden, ökade.

Mätningar av jordens yt- och havstemperaturer under samma period visade att jorden sakta blev varmare. Det var alltså inte förvånande att de flesta forskarna drog slutsatsen att det fanns ett samband: mer värme från solen gör helt enkelt jorden varmare.

Men, motsvarande mätningar från 1960-talet fram till idag har visat att energin från solen nu avtar – samtidigt som jorden fortsätter att bli varmare. Detta visar att jordens temperaturökning inte kan bero på solen, den måste bero på något annat.

Det är växthusgasernas fysikaliska egenskaper, som ger den enda verkliga och mätbara förklaringen till den globala uppvärmningen.

http://www.skepticalscience.com/solar-activity-sunspots-global-warming.htm

Skrivet av Elisabet Strand, ons, 2011-07-20 12:06
 

3. Det blir kallare – uppvärmningen har upphört

 

varmt_eller_kallt 3

Här kommer ännu ett skeptikerargument, och svaret, baserat på forskargranskade artiklar. Idag bemöter vi Det blir kallare! ”Det blir kallare – uppvärmningen har upphört”

När man letar efter bevis för den globala uppvärmningen är det många olika indikatorer att observera. Även om det är naturligt att starta med temperaturen i luften, så ska en genomtänkt undersökning vara så omfattande som möjligt och innefatta hur snötäcke, issmältning, lufttemperaturer både över land och över havet och havstemperaturer påverkats. Enligt en studie gjord 2010 som tog hänsyn till 10 olika nyckelindikatorer går alla värden i riktning mot en varmare jord.

Dessa är: ocanernas värmeinnehåll, havsisens utbredning, havsnivån, temperaturen över land, temperaturen över havet, temperaturen över oceanerna, snöns utbredning, glaciärernas utbredning, luftfuktigheten, temperaturen i troposfären.

 

Antagandet att det inte längre pågår någon uppvärmning av jorden brukar alltid framföras i anslutning till någon väderhändelse: ett kraftigt snöfall eller regn efter lång period av torka. Global uppvärmning är inte oförenlig med sådana händelser, de är bara varierande väder. När det gäller klimatförändringar är det de långsiktiga trenderna som är viktiga, mätningar över decennier eller ännu längre perioder. Dessa trender på lång sikt visar tyvärr att jorden fortfarande blir allt varmare.

 

Skrivet av Elisabet Strand, ons, 2011-07-20 12:06
4. Det finns ingen konsensus i klimatfrågan

 

argumentation 4

Så här kan du bemöta skeptikerargumentet Det finns ingen konsensus i klimatfrågan . Vetenskapen uppnår konsensus, när vetenskapsmännen slutar argumentera. När en vetenskaplig fråga först ställs, till exempel – Vad skulle hända om vi släpper ut mer koldioxid i atmosfären? – läggs först en mängd hypoteser eller teorier fram om vad som skulle kunna bli följden.

Varje teori prövas om och om igen – det är den vetenskapliga metoden –alla forskare vet att berömmelse och ära går till den som finner det rätta svaret (övriga blir fotnoter i vetenskapshistorien). Nästan alla hypoteser tillbakavisas under det här förfarandet, eftersom bara en kommer att ha ett tillfredsställande svar på frågeställningen, som inte lämnar lösa trådar som inte passar in. Dåliga teorier är för det mesta trassliga.

Men testperioden måste komma till ett slut. Gradvis riktas undersökningarnas fokus mot de vägar som verkar mest framkomliga, som ger förnuftiga svar, som utvecklar teorin eller leder till nya intressanta teorier.

När den ryske vetenskapsmannen Dmitri Mendelev konstruerade det periodiska systemet i kemin, passade inte bara alla kända grundämnen in, han kunde också förutse grundämnen som då inte var kända och som sedan upptäcktes.

Så samförstånd i vetenskapen är en annan sak än samförstånd i politiken. Det sker ingen omröstning. Vetenskapsmän slutar argumentera när bevisens tyngd blir för överväldigande, när det inte längre går att ta sig fram mot strömmen. De ändrar uppfattning på grund av bevisning och ett samförstånd utvecklas med tiden. Inte bara upphör argumentationen, forskare börjar lita på varandras rön. All vetenskap vilar på föregångarnas insatser och när en forskare bygger vidare på andras insatser så hänvisar han/hon till dessa arbeten genom att citera dem.

Det vetenskapliga arbete som lägger grunden till forskningen om klimatförändringen citeras mycket ofta av olika forskare, ett sätt att visa att teorin är brett accepterad och ansedd som trovärdig.

Inom den vetenskapliga klimatforskningen – som består av många olika ämnesområden- visas rådande konsensus av det antal forskare som har slutat argumentera om vad som orsakar klimatförändringen – och det är nästan alla.

En översikt av alla vetenskapligt publicerade uppsatser om global klimatförändring mellan 1993 och 2003 visar att inte en enda avvisade konsensusåsikten att global uppvärmning orsakas av människan (Oreskes 2004).

Flera studier bekräftar att ”debatten om huruvida det existerar en uppvärmning, och den roll som mänskligheten spelar, i stort upphört att existera bland dem som förstår nyanserna och den vetenskapliga grunden för långsiktiga klimatprocesser”. (Doran 2009)

Med andra ord, mer än 95 procent av forskarna som arbetar inom de ämnesområden som bidrar till våra kunskaper om klimatet accepterar att mänskliga aktiviteter med all sannolikhet orsakat förändringarna.

Vi kan också ta hänsyn till de erkända vetenskapliga institutionerna och vad de anser om klimatförändringen. Det finns inte en enda nationell eller större vetenskaplig institution, någonstans i världen, som ifrågasätter teorin om att människans aktiviteter påverkar på klimatet. Inte en enda.

På klimatforskningens område råder med andra otvetydig konsensus om att människan orsakar klimatförändringarna.

Skrivet av Elisabet Strand, ons, 2011-07-20 12:06

 
5. Klimatmodellerna är opålitliga

modeller 5

Så här kan du bemöta någon som säger att klimatmodellerna är opålitliga:  Klimatmodeller är matematiska beskrivningar av interaktionen mellan atmosfären, oceanerna, jordytan, isen och solen. Att göra sådana är en svår uppgift, så modeller konstrueras för att beräkna trender snarare än händelser. Till exempel kan en klimatmodell förutsäga att det blir kall vinter i år, men inte ange temperaturen en viss dag – det är väderleksrapportens sak.

Klimattrender är väder i genomsnitt över tid, ofta 30 år. Trender är viktiga eftersom de eliminerar eller slätar ut enstaka händelser, som kan vara extrema men sällsynta.

Klimatmodeller måste testas så att man vet om de fungerar. Vi kan inte vänta i 30 år för att få reda på om det är en bra modell eller inte; modeller testas därför mot det förflutna, mot det som vi vet har hänt. Om en modell korrekt kan förutsäga trender från en given tidpunkt någon gång i det förflutna, så kan vi vänta oss att den med rimlig säkerhet kan förutsäga vad som kan hända i framtiden. Alla modeller testas på det viset, med en process som med en engelsk term kallas Hindcasting.

Modeller som används för att förutsäga framtida uppvärmning har alltså korrekt lyckats ange tidigare klimatförändringar (som vi vet hände). Om de fick rätt om det förflutna finns det ingen anledning att tro att deras förutsägelser är felaktiga.

Om man testar modellerna mot befintliga mätresultat blir resultatet att koldioxid måste orsaka global uppvärmning, eftersom modellerna inte kan kunde simulera vad som redan skett om inte koldioxid tas med i beräkningen. Inget annat kan förklara temperaturökningen det senaste seklet.

När modellerna har använts för en längre period, har de också visat sig ge korrekta förutsägelser.

Till exempel så innebar vulkanen Pinatubos utbrott en chans för forskarna att testa modellernas kvalitet genom att mata in data om vulkanutbrottet. De gjorde korrekta förutsägelser av klimatets svar på utbrottet. De förutsade korrekt också andra observerbara följder som uppvärmning av Arktis, varmare nätter och avkylning i stratosfären.

Klimatmodellerna är långt ifrån melodramatiska, de är snarare återhållsamma i sina förutsägelser.

Det finns flera exempel som visar att modellerna är återhållsamma snarare än alarmistiska. Alla modeller har sina begränsningar, ger viss osäkerhet, eftersom de modellerar kaotiska system. De förbättras dock över tid och med allt fler data från exempelvis satelliter blir klimatmodellerna än mer pålitliga, exakta och användbara.

Klimatmodeller har redan förutsagt flera av de fenomen vi nu har empiriska bevis för. De är en pålitlig guide till framtida klimatförändringar.

Skrivet av Elisabet Strand, ons, 2011-07-20 12:06

 

6. Termometrarna mäter fel  Länk

7. Uppvärmningen upphörde 1998.  Länk

 

 8. Media spred påståenden  om en kommande istid på 1970-talet med hänvisning till forskningen. Nu låter det likadant, fast det är uppvärmning som gäller. Vad ska man tro?  Länk

 9.  Isen ökar kring Antarktis. Rapporter tyder på att det inte har funnits så mycket is kring Antarktis sedan satelliter började övervaka området.  Länk

 

10. Kommer vi snart in i en ny istid?  Länk

 

Leave A Response