Under de senaste veckorna har det röstats om ett förslag till minskning av antalet utsläppsrätter i det Europeiska handelssystemet. Målet har varit att en minskning ska leda till ett ökat pris = dyrare att släppa ut. Först enades man om en minskning på 2,4%, men efter en sista strid dagen innan omröstning hamnade man på 2,2. Flera gröna röster i Europa uttryckte ett missnöje kring att det var en otillräcklig åtgärd för att nå Parisavtalets ambitioner, och därför gick bl a Sverige, Frankrike och Holland in med ett förslag om att skrota ett stort antal utsläppsrätter, 1,5 miljarder, i den reservpott som finns för att ”säkra marknadsstabiliteten”. Förslaget röstades igenom 2 mars, till många östländers högljudda protester bl a Polen, Ungern och Bulgarien. Det kommer nu alltså bli en successiv verklighet fram till år 2030. Frågan är varför ingen har tagit tag i frågan med den enorma andel utsläppsrätter (45%) som delas ut gratis till fossiltung industri t.ex. stål och cement. Det fortsatta subventionerandet av fossil verksamhet blir mer och mer omotiverat för varje dag som går. Klimatproblemet med utsläpp har varit allmänt känt i snart 30 år, hur länge ska företagen få på sig att ”ställa om”?
Jonas Bane Talesperson, Klimataktion
Källa: Altinget.
/ Kp 170306