-Löjligt stora pengar går till fossilindustrin i en tid när vi behöver göra precis tvärtom, det är en missad möjlighet. säger Jonas Bane, talesperson för Klimataktion, intervjuad av journalisten Eva Berlin.
Klimataktion drar nu igång en kampanj för att stoppa de fossila subventionerna. Vilka är huvudkraven?
Vi vill att Staten så snart som möljligt tar beslut om att fasa ut de fossila subventionera till 2022 enligt Naturvårdsverkets rekommendationer.
Varför är detta en viktig fråga?
Därför att enorma mängder statliga pengar går åt att betala för utsläpp i en tid då utsläppen måste bli mindre och samtidigt kosta mer. Det är inte varken logiskt eller moraliskt försvarbart att lägga sådana enorma summor på vårt fossilberoende.
Hur ser läget ut idag i Sverige – hur mycket subventionerar skattebetalarna fossila bränslen – och vart går pengarna? Kan du ge ett konkret exempel på hur en typisk subvention ser ut?
Idag går ca 50 miljarder av skattebetalarnas samlade pengar årligen till att stötta fossilindustrin på olika sätt. En typisk fossil subvention är den nollade energiskatten på inrikesflyget, samtidigt som tåg och bussar betalar energiskatt på sitt bränsle. Dessa intjänade pengar går rakt in i flygbolagens fickor.
Hur ser du på regeringens insatser hittills i frågan?
Under de tre senaste mandatperioderna har Naturvårdsverket fått i uppdrag att utreda fossila subventioner, vilket de har gjort, men utan några större resultat från regeringarna. Först i år har man börjat prata om att reformera reseavdraget till exempel, men de konkreta åtgärderna fördröjs hela tiden, vilket är typiskt för svensk politik – denna gång med potentiellt dödliga konsekvenser. Nu hoppas vi att vi kan visa för makthavarna hur viktigt det är att vi inte dröjer mer i den här frågan.
Varför har vi inte kommit längre -det är ju något paradoxalt att subventionera det vi vill avskaffa?
Dels för att vi har låst in oss i fossil infrastruktur det när det kommer till transporter, industri och jordbruk. Det krävs stora åtgärder, men också stora incitament. Sen ligger en stor del också i att lobbyismen bakom de fossila företagen är stark och mycket välfinansierad. Man varnar ofta för tappad tillväxt och det väger tungt i de politiska korridorerna, trots att forskning har visat att omställning kommer leda till bättre finansiell stabilitet på sikt.
Kan du ge en internationell utblick – hur mycket subventionerar hela världen, vilka länder gör det mest?
Det är nästan löjligt att prata om för det rör sig om så otroligt mycket pengar att man inte riktigt kan förstå – ca 5 000 000 000 000 kronor. Men för att få ett perspektiv så rör det om motsvarande fem gånger Sveriges hela budget för 2018. En sjättedel av den summan går rakt in på fossilföretagens konton utan mellanhänder. Ryssland, Kina och USA är såklart stora bovarna i dramat, men det är också svårt att få fram relevanta siffror, eftersom många länder saknar rapportering.
Hur skulle man konkret kunna gå till väga för att styra bort från subventioner? Behövs en övergångsperiod?
En övergångsperiod behövs såklart, men den skulle kunna vara mycket snävare är lobbyisterna påstår. Om vi valde att bli fossilfria till 2022 skulle det innebära en 5-årig övergång från och med 2018. Det är tillräckligt för att berörda parter ska hinna justera sina affärsmodeller. Dessutom är det i linje med den brådskande omställningen Sverige behöver göra innan 2030. Då bör utsläppen vara nära noll för att vi ska vara i linje med Parisavtalet. Det här skulle innebära en del förändringar för företag och myndigheter, men jag vågar säga att det handlar om utveckling. Nödvändig sådan.
Vilka konsekvenser skulle ett avskaffande få för t ex sysselsättning?
Det skulle bli väldigt olika effekter för olika sektorer. De mest problematiska skulle förmodligen vara jordbruks- och transportsektorerna, där vi skulle behöva påskynda teknikutvecklingen kring elektrifieringen av maskiner och fordon. Industrin har redan börjat ta sina första steg mot hållbarhet i Sverige, och där behövs de ytterligare incitament som omfördelade subventioner skulle kunna innebära. När pengaflöden ändras får det alltid konsekvenser för sysselsättningen, men där yrken försvinner skapas också nya möjligheter. Och framförallt möjligheter till långsiktig hållbarhet. I transportsektorn är det viktigt att man börjar planera för framtidens teknik och inte som idag, för gårdagens.
Vad borde subventionspengarna användas till istället?
De borde stärka funktioner i samhället som redan är klimatvänliga, t ex skulle kollektivt resande behöva bli både billigare och bättre. Ett utbyggt nät för godstransporter på räls och elektrifierade lastbilar bör också vara en möjlighet, tekniken finns redan på marknaden i form av Teslas och Volvos El-lastbilar. Bättre återvinningssystem för både material och matrester, forskningsstöd till hållbara innovationer och internationella insatser är andra stora möjligheter. Det är inte ont om exempel på bättre investeringar än fossilt.
Hur är kampanjen upplagd – vilka vill Klimataktion påverka i första hand? I vilken ändå vill ni börja?
Vi vill bygga opinion kring frågan samtidigt som vi informerar människor om vilken möjlighet det här innebär genom att belysa alternativen. Vi kommer samla namnunderskrifter via Skiftet och samtidigt presentera ett politiskt förslag om att fasa ut till 2022. Det politiska förslaget riktar vi till sittande regering och finansutskottet. Det kommer även lyftas under Klimatriksdagen 2018.
Vad kan enskilda göra som vill haka på?
De kan skriva under vår namninsamling som man hittar här och framförallt ställa klimatpolitiken i främsta rummet under valrörelsen. Det kan man göra genom att t ex skriva egna insändare och sprida vårt upprop om fossila subventioner som kommer att ligga ute på hemsidan. Det som diskuteras i sociala medier och på debattsidorna sätter tonen i valkampanjerna och därför är det extra viktigt att den här kampanjen kommer nu!
NAMNINSAMLINGEN:
https://www.mittskifte.org/petitions/rensa-i-fossilrabatten