Klimataktion, tillsammans med Jordens vänner, PUSH Sverige och EU-parlamentarikern Max Anderson, anordnade en aktivistresa med buss till de stora klimatförhandlingarna COP24 i Katowice, mitt i ett av Europas största kolgruvedistrikt i Polen. Tanken var att åka dit som del av civilsamhället för att visa beslutsfattarna att “vi följer er vart ni än går, vi ser alla beslut ni tar, och vi backar inte för något”.
COP24 står för “the 24th session on Conference of the Parties to the United Nations Framework Convention on Climate Change”. Den första konferensen hölls 1995 i Berlin, och den 24:e omgången av dessa klimatförhandlingar hamnade i Katowice. Parisavtalet som ska börja gälla 2020 innehöll gemensamma beslut om ett klimatavtal där den globala temperaturökningen ska hållas under 2 grader, och länderna ska jobba för att stanna vid 1,5 grader. Hur detta ska gå till är det som beslutades om i COP24, och som utmynnade i den så kallade Regelboken. Viktigt är också att reglera hur länder ska bidra på olika vis, genom de så kallade Nationally Determined Contributions (NDC). Det är en fråga om jämställdhet i utsläppsminskningarna, eftersom alla länder inte har samma förutsättningar att minska sina utsläpp, samtidigt som en del länder är de som bidrar mest till klimatförändringarna och anses därför behöva minska sina utsläpp mer än andra.
Sammanfattning av Regelboken:
- Inkluderandet av IPCC-rapporten
Saudiarabien, USA, Ryssland och Kuwait agerade stora motkrafter till inkluderandet av rapporten i Regelboken. Svaret blev en kompromiss där det sades att “vi välkomnar den punktliga sammanställningen” av rapporten och noterade endast innehållet.
- Talanoa-dialoger och “Just Transition”
I Talanoa-dialogerna uppmanades länder att uppdatera deras klimatlöften och öka finansiella medel. Dessa beslut blev dock endast noterade i Regelboken och länder välkomnades att se över vad som sades i Talanoa-dialogerna. Samma sak sades för texten om rättvis övergång.
- Utsläppsminskningar (Mitigation)
Det refereras till NDC:erna, men länder får fortsätta avgöra om de ska ingå i dessa eller inte. En process för att öka jämlikheten och transparensen samt skärpa ambitionerna startar och ska vara klar senast 2020. Ytterligare beslut skjuts upp då ena sidan anser sig vilja ha mer frihet och den andra trycker på kravet om “verkliga, beständiga och additionella” utsläppsminskningar.
- Uppföljning (Global Stocktake)
Regelboken innehåller en struktur för hur granskningen ska gå till, med insamling av information, teknisk utvärdering och bedömning av effekter.
- Finansiering (Finance)
De så kallade “utvecklade” länderna, alltså de länder med störst ekonomiska förutsättningar måste i förväg kommunicera ut hur mycket finansiella medel som ska ges vartannat år, med start 2020. Övriga länder som ger ekonomiska bidrag är välkomna att göra detsamma. Vad som ska ingå i den rapporten är balansen mellan utsläppsminskning och anpassning, hur den skiljer sig åt från tidigare år, samt detaljer kring hur det påverkar gender. En ny process kring högre finansiella mål kommer även starta år 2020.
Linnea Steen och Samuel Jarrick åkte med aktivistbussen som representanter för Klimataktion. Precis som vid resan till Ende Gelände i Hambach åkte vi med Rättbuss ner till Polen – en blomsterprydd discobuss inredd med en soffa och härliga färger. Det är en perfekt buss för att skapa gemenskap och diskussion på resande fot. På vägen ner passade vi därför på att hålla stormöte där det planerades kommande aktioner att utföra på plats, och diskuterade riskerna med det.
Med på bussen var representanter från olika miljöorganisationer och engagemang, som Jordens vänner, PUSH Sverige, Extinction Rebellion, Fossilgasfällan, Klimatstudenterna, Flyglarm Arlanda och Vi stannar på jorden, Vasalöpare för snön och Klimatriksdagen. Vi hade två journalister med oss från ETC och Dagens Nyheter, och en del av oss var privatpersoner som inte haft något engagemang i specifika organisationer tidigare. Vi var alltså en differentierad skara människor, vilket visar att det inte finns någon stereotyp definition av en miljökämpe. Av dessa människor var vi i åldrarna 18-78, och med olika bakgrund. Många av oss har exempelvis akademisk utbildning inom statsvetenskap, civilingenjör, globala studier medan andra var veteraner och har varit med sedan miljörörelsen startade i Sverige, men sysslar med något helt annat arbetsmässigt. Det blev tydligt att en miljökämpe inte bara är en person från t.ex. Extinction Rebellion som går ut på gatorna och demonstrerar högt, utan att det finns alla nivåer och former av klimataktivism.
Polen är ett speciellt land att åka till som klimataktivist. Det finns ingen demonstrationsrätt i landet, vilket försvårade vår roll avsevärt. Vi hade fått informationen att alla former av opinionsyttringar utöver den tillståndsgivna demonstrationen på lördagen var förbjudna och kunde leda till arrestering. Samtidigt fanns indikationer om att polisen kanske skulle agera försiktigt på grund av all mediabevakning. När vi kom fram till Katowice var vi direkt inbjudna till seminarium om just aktivism och lobbyism med Max Anderson – EU-parlamentariker Miljöpartiet, och Pascoe Sabido – Corporate Europe Observatory. Pascoe berättade att minst 160 personer, som på något vis varit engagerade i organisationer och utfört demonstrationer tidigare, blivit nekade från att överhuvudtaget komma in i Polen. Pascoe själv hade utfört en aktion inne på konferensen där han klistrat upp lappar med texten “Coal, oil and gas lobbies may cause irreversible damage to your atmosphere” här och var. Detta upptäcktes av säkerhetspersonalen och Pascoe blev då utslängd från konferensen och fråntagen sin ackreditering. På tal om detta berättade också en av våra gruppmedlemmar från Belgien att han hade en vän som varit engagerad i en tidigare demonstration, och hon fick därför inte komma in i Polen till COP24 samtidigt som hon blev kvarhållen av polsk polis i 7 timmar. Denna diskriminering av klimataktivister sker alltså samtidigt som Greta Thunberg hyllas av beslutsfattarna inne på COP24 – kan vi kalla det hyckleri? Ändå hyllade Pascoe oss som klimataktivister på plats och sa att “If we don’t have power in the streets, then nothing’s gonna change in the negotiations as well. We have to take back the streets”.
Ett annat ämne under seminariet var lobbyism. Polen som värdland är mycket kontroversiellt eftersom 85,5 % av landets energi kommer från fossila bränslen, där kolet dominerar kraftigt. Detta märktes direkt när vi kom till Katowice, först och främst genom de stora kolkraftverken som ligger tätt intill varandra i staden, men även genom den dåliga luften. En i vår grupp har astma och hade svårt att andas hela resan och många av oss andra fick svart snor och blödde näsblod. Max Anderson och Pascoe Sabido berättade att sponsorerna för COP24 bestod av kolföretagen JSW, PGE och Tauron, olje- och gasföretaget PGNiG samt Banken PKO BP. Detta syntes väl på konferensdelen, eftersom Polen välkomnade alla deltagare med en installation av kol i entrén…
Vid seminariets slut åkte vi gemensamt till the Climate Hub – ett aktivitetscenter anordnat av Greenpeace med rum för föreläsningar, uppträdanden, verkstad, mingel och möten. Vi fokuserade på att måla plakat till lördagens marsch, och gick därför direkt till den fantastiska verkstaden där vi blev kvar tills det stängde vid midnatt.
Det blev lördag och vår andra dag i Katowice. Dagen startade med ett seminarium med PUSH Sverige-delegaterna Saga Jonsson och Emma Wikström där de berättade om förhandlingarna i stort och hur läget såg ut just då. Saga och Emma berättade även om sina platser i förhandlingarna som en del av YOUNGO, där ungdomsorganisationer är representerade. Framförallt är de med och lyssnar på förhandlingarna, men de kan också skapa så kallade “bilaterals” vilket är bilaterala möten mellan PUSH och någon annan aktör. I dessa möten kan de framföra sina åsikter och på så vis få stora aktörer att ta till sig det som unga anser vara viktigast. Saga och Emma menade att det är viktigt för unga att vara på plats i COP24 för att meddela beslutsfattarna att “vi ser er”. Det berättade även att flera aktörer hade påpekat vikten av att civilsamhället trycker på förhandlingarna, och några aktioner genomfördes inne på konferensen, oftast hänvisade till särskilt anvisade “protestrutor”. När exempelvis mänskliga rättigheter exkluderades ur regelboken var det stora protester, och många deltagare bar ett rött ackrediteringsband för att visa sitt missnöje. När sedan USA höll i ett sidoevent som förordade kol, olja och gas som “ren” energi var det stora protester inne på eventet. Climate Action Network (CAN) delade även ut “Fossil of the day” till olika konferensdeltagare. Det fanns alltså en del aktivism inne på konferensen, men nu var det civilsamhällets tur att utanför konferenscentret på riktigt meddela våra åsikter. Det blev dags för klimatmarsch!
Cirka 3000 personer gick klimatmarschen genom gatorna i Katowice. Det var en otroligt fin stämning genom nästintill hela marschen, och vi dansade och sjöng oss hesa med ramsor som
“What do we want? Climate justice! When do we want it? Now!”
“People gonna rise like the water, we’ve got to face this crisis now. I hear the voice of my great granddaughter, singing climate justice now”.
Det som var väldigt påtagligt under marschen var dock polisnärvaron, och det märktes att demonstrationsrätten var inskränkt i Polen. Samtidigt som vi var 3000 personer, var det också 1000 poliser på plats och befann sig med 5 meters mellanrum på båda sidor hela tiden. Poliserna var dessutom utrustade med full kravallmundering, med visir, sköld, tårgasgevär och automatvapen. Mot slutet av marschen hejdades plötsligt den bakre delen av tåget och vi fick knapphändig information om att polisen stoppat och gripit ett par demonstranter allra längst bak. Det hade i sin tur lett till att demonstranterna runtomkring dem vägrat fortsätta tills deras vänner släppts. Situationen ledde till viss förvirring i övriga tåget men efter en stund anslöt allt fler demonstranter till de “strejkande” sista leden och bildade en mänsklig kedja för att visa solidaritet med dem. Efter en stunds förhandlande med polisen kunde till slut marschen fortsätta mot slutmålet vid COP24-anläggningen.
Det hela blev rätt obehagligt för oss som inte varit med om sådan polisupprustning tidigare, men för Samuel som är veteran var detta inget nytt. Några reflektioner kring detta är dock hur vi klimataktivister blir behandlade som ett hot, när det enda vi vill är att rädda naturen. Är det för att vi hotar det nuvarande fossilkapitalistiska systemet?
När vi alla var samlade igen efter klimatmarschen hade vi ett intressant rundabordssamtal med klimatforskaren Doreen Sabinsky om hennes forskning kring vad som saknas i IPCC-rapporten. Exempelvis pratades det om kopplingen till mänskliga rättigheter och genus.
Samuel Jarrick, Agnes Lansrot och några andra aktivister genomförde under lördagskvällen en väldigt fridfull aktion i form av en projicering av en bild på olika ytor i staden, däribland själva COP24-anläggningens yttervägg. Bilden föreställde en makthavare som slits mellan två inre röster, gestaltade av en god och en “fallen” ängel. Änglarna försökte vinna makthavarens gunst med två diametrala budskap: “Fossilerna är framtiden. Massor av pengar!” och “Den enda möjliga framtiden är fossilfri. Ett syfte med aktionen var att få till bilden och sprida den. En annan var att testa hur polisen förhöll sig till den typen av mycket harmlösa protester. Omedelbart vid projiceringen på väggen vid COP24 kom ett par polismän fram till aktivisterna och bad dem sluta. Efter en stunds förhalande avslutades aktionen och allt gick lugnt till.
Söndagen var planerad att innehålla ett fullspäckat schema det med, men på grund av omständigheter med bussresan var vi tvungna att lämna Katowice tidigare än planerat. Efter att ha spenderat tre intensiva dygn tillsammans hade vi dock arbetat upp en fin gemenskap och vänskap i gruppen. Bussresan hem bestod därför av mysstämning med högläsning av en hel bok, yogapass, och ett två timmar långt bussparty! Det anordnades även ett nätverksmöte där alla deltagare fick berätta om vad deras organisationer arbetar med just nu och vilka frågor som de anser vara viktigast i miljökampen. Mötet var otroligt intressant, lärorikt och framförallt tändes kämpaglöden hos många. När en inser att vi är så många eldsjälar som brinner för klimatet får en också ny kraft till att fortsätta kampen.
Linnea tar framförallt med sig en större insikt i både hur klimatförhandlingar fungerar och hur dess motkrafter påverkar, men också insikt i miljörörelsen som stort och vilka det är som kämpar vid vår sida varje dag. “Jag tar med mig ny vänskap och ny kämpaglöd!”.
Samuel är också glad över alla nya kontakter i den breda klimatrörelsen, både i Sverige och internationellt. Han är glad att det finns en så stor vilja bland många i rörelsen att experimentera med “artivistiska” uttryck – alltså att utforska mellanrummet mellan aktivism och konst. Dessutom var det spännande att ha generationsöverskridande disco i en buss.
Linnea Steen och Samuel Jarrick
För mer information och hänvisning av källor:
http://klimatforhandling.se/2018/12/15/regelboken-antagen/
https://unfccc.int/process/the-paris-agreement/nationally-determined-contributions/ndc-registry
Regelboken:
Foton Linnea Steen
