För första gången sedan Arktiska rådet bildades i kanadensiska Ottowa 1996 misslyckades de åtta medlemsländerna med att enas om en slutdeklaration vid senaste sammanträdet i finska Rovaniemi. Ministermötet ändade i oenighet.
Utrikesministrarna från Finland, Island, Norge, Kanada, Ryssland, USA, Sverige och Danmark (som representerar Grönland & Färöarna) fick dock till stånd ett ”gemensamt ministeruttalande” – ett kort och enligt flera av ministrarna intetsägande dokument i vilket klimatförändringarna över huvud taget inte nämns.
– Skillnaderna mellan USA och de andra länderna var helt enkelt för stora, sade Sveriges utrikesminister Margot Wallström, som har huvudansvaret inom rådet, till Sveriges radio och kallade samtidigt situationen i Arktis för ”en pågående klimatkris”.
Anledningen till den uteblivna deklarationen är USA:s vägran att godkänna formuleringar om klimatförändringarnas hot mot Arktis. USA innehade förra ordförandeskapet (under Obamaadministrationen, 2015-2017) och lade då upp tre teman för framtiden: arktiska havsfrågor, förbättrade levnadsvillkor och ekonomi i det arktiska området samt klimatförändringarnas inverkan på det arktiska området. Dessa är nu helt upphävda av Trumpadministrationen.
Några timmar efter att IPBE publicerat sin rapport om en förestående biologisk massutrotning höll USA:s utrikesminister Mike Pompeo ett 20 minuter långt tal inför rådet utan att en enda gång nämna ordet klimatförändring.
Däremot talade Pompeo om den oerhörda profit som kan göras vid exploateringen av ett isfritt Arktis. Isen norr om polcirkeln smälter med oanad hastighet i takt med temperaturökningen och golfströmmens nya banor eller minskade styrka.
Det öppnar inte endast upp för den tidigare stängda Nordvästpassagen utan även för en storskalig utvinning av Arktis enorma fyndigheter av olja, kol, gas, guld, diamanter, uran och andra mineraler. Hela 30 procent av jordens oupptäckta reserver tros ligga kring Nordpolen. Profitörens dröm är en katastrof för klimatet.
USA ser gärna att Nordvästpassagen blir den nya Panama- eller Suez-kanalen. En ny och betydligt kortare transportled mellan Europa och Asien intresserar också Kina, som i rådet åtnjuter status som permanent deltagare.
Pompeo hävdade att regeringen i Washington delar övriga sju länders oro och engagemang för den arktiska miljön, men menade i samma andetag att han inte ser kollektiva mål som lösningen.
– De blir meningslösa, till och med kontraproduktiva så fort ett land struntar i att följa dem, sade han till Reuters och syftade på Ryssland.
Medlemsländerna har redan tidigare kraftigt kritiserats av Världsnaturfonden, även den med permanent deltagarstatus, för att inte följa upp att utlovade skyddsåtgärder mot hotade ekosystem åtföljs. Vad som såg bra ut på papperet (deklarationen vid förra rådsmötet i Fair Banks, Alaska) har i praktiken blivit en annan sak.
– Klimatförändringarna i Arktis går mycket snabbt eftersom området värms upp två till tre gånger snabbare än resten av världen. Det behövs mycket kraftfullare insatser för att vända den här farliga utvecklingen. I annat fall kommer den biologiska mångfalden och de människor som är beroende av den ta ännu mer skada och vi riskerar förödande konsekvenser som sträcker sig långt utanför Arktis, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare för WWF-Sverige, i ett pressmeddelande.
Allra sämst betyg får länderna för sjöfarten i arktiska vatten. De har negligerat eller ignorerat helt att lagfästa om och följa upp att respektive fartygsflotta minskat sina utsläpp av växthusgaser. Därutöver, menar WWF, brister övervakningen av sjöfartstrafiken stort, liksom skyddet för viktiga marina ekoområden.
Inom Arktiska rådet ryms även sex urfolksorganisationer. Många av dessa ifrågasätter nu nyttan av att delta då varken forskningsrapporter, klimatavtal eller urfolkens rop på hjälp hörsammas.
– Samarbete och samförvaltning mellan ursprungsfolk och stater som jämställda parter är sannerligen den bästa chansen vi har för ett Arktis med stor biologisk och kulturell mångfald, ett välmående Arktis för alla, sade Samerådets ordförande Åsa Larsson Blind i sitt tal.
Flera urfolksorganisationer upplever det som att de bara utgör ett slags falskt alibi i rådet. Många ifrågasätter nu sitt framtida deltagande.
– En urfolksorganisation från Alaska som representerar inuiterna betonade att de sitter med som rådgivare men undrade vad det spelar för roll när länder inte tar till sig den oro de känner, sade Ekots reporter Nils Eklund på plats vid mötet.
Finland lämnar nu över det tvååriga ordförandeskapet till Island.
Text: Rikard Rehnbergh, Artikeln publicerad i Miljömagasinet nr 20 2019
Bild: https://www.1001freedownloads.com/
|
Faktaruta: Arktiska rådet är ett internationellt forum för samarbete mellan regeringarna i de åtta arktiska länderna och sex urfolksorganisationer. Verksamheten är inriktad på skydd av den arktiska miljön, hållbar utveckling och förbättring av de arktiska invånarnas ekonomiska, sociala och kulturella välstånd. Rådet har sitt ursprung i Arctic Environmental Protection Strategy som länderna signerade på finskt initiativ 1991 (”Rovaniemiprocessen”). Arktiska rådet bildades på basis av 1996 års Ottawadeklaration.Ursprungsfolk med status som permanenta deltagare: Aleut International Association, Arctic Athabaskan Council, Gwich’in Council International, USA Inuit Circumpolar Council, Rysslands organisation för ursprungsbefolkningar i norr, Samerådet, FN:s miljö- och utvecklingsprogram, International Arctic Social Sciences Association, Internationella Naturvårdsunionen, Röda korset, Nordiska rådet, The Northern Forum, University of the Arctic, Världsnaturfonden.Länder med observatörsstatus: Frankrike, Indien, Italien, Japan, Kina, Nederländerna, Polen, Singapore, Spanien, Storbritannien, Sydkorea, Tyskland.Länder med särskild observatörsstatus: EU, Turkiet. Källa: Wikipedia |