Klimataktion har idag deltagit i rättegången mot en utbyggnad av Preemraff. Övriga klagande är Naturskyddsföreningen (Riks), Lysekils – Munkedals Naturskyddsförening, Jordens Vänner och en mängd individer med fastigheter inom det berörda området.
Klimataktion har begärt både att ansökan om utbyggnad ska avslås och att det befintliga tillståndet återkallas. Om ansökan skulle bifallas vill vi att tillståndet tidsbegränsas till år 2025. Det innebär att verksamheten behöver börja avvecklas snarast. De anställda bör få stöd att få andra arbeten i närområdet.
Klimataktion anser att en utbyggnad strider mot Miljöbalkens regler och syfte samt mot Sveriges Rikes grundlag. Vi menar också att fortsatt verksamhet strider mot Miljöbalken och att stoppregeln är tillämplig.
Här är Klimataktions anförande inför domstolen. Naturskyddsföreningen hade ett längre anförande med närmare rättsliga grunder och hade också kallat expertvittnena Kevin Anderson och Martin Hedberg. Klimataktion har anslutit sig till Naturskyddsföreningens anförande.
Tänk dig att du sitter i en stor lastbil. Du sitter vid ratten. Du har en bindel framför ögonen. Du vet att du kör mot ett stup och att du för varje meter som du kör vidare dödar tusentals människor, djur och växter. Ändå kan du inte stanna. Det är någon annan som sitter och trycker på gaspedalen. Du kanske kan bromsa men är rädd för att lastbilen går sönder. Vad gör du?
En sådan situation befinner sig mänskligheten i idag. Klimatkrisen är en av många kriser som med all tydlighet visar att vi har överskridit de planetära gränserna, och det på ett sätt som nu hotar såväl vår civilisation som mänsklighetens överlevnad.
Mänskligheten har aldrig tidigare befunnit sig i en sån här situation. Forskarna kommer med kvalificerade prognoser men det är viktigt att förstå att inte ens forskarna kan veta vad framtiden bär med sig; hur stor ekosystemens känslighet är, när tröskeleffekterna träder in och vilka marginaler som finns. Det som med säkerhet går att säga är att klimatkrisen redan är här. Skogar och marker brinner. Havsnivåerna höjs och det blir fler stormar. Lysekil och stora delar av västkusten drabbades av översvämningarna så sent som i januari, då stormen Ciara slog till. Även ett högteknologiskt samhälle som vårt står sig slätt mot de starka naturkrafter som förvärras för varje år ju högre jordens medeltemperatur stiger. Som räddningstjänsten i Uddevalla sa när stora delar av Uddevalla låg under vattnet: ”Det går inte att pumpa bort havet”. Lika lite som brandmännen i Australien kan göra något åt att brandrisken i skogar och marker ökar när det blir torrare och varmare.
Klimatkrisen är redan här. I vårt kalla och förhållandevis blöta land drabbas vi kanske mindre och senare än resten av världen, men oavsett vad vi gör kommer den globala uppvärmningen att fortsätta. Gaspedalen är nedtryckt. Det vägval vi står inför nu är om vi ska försöka göra allt för att bromsa i tid och rädda det som räddas kan innan det är för sent. Det är just nu, år 2020, som vi måste göra det valet. Har vi väl åkt ut över stupkanten är det för sent.
Varför har vi lagar? I grunden är ju alla lagar skrivna för att skydda oss alla på olika sätt; att upprätthålla samhällets strukturer och att skydda människors liv och hälsa liksom miljön runt omkring oss.
Enligt Sveriges Rikes grundlag har staten en skyldighet att skydda medborgarna i enlighet med 1 kap. 2 § regeringsformen.
Enligt Miljöbalkens portalparagraf, 1:1 syftar bestämmelserna i Miljöbalken till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.
Miljöbalken skall tillämpas så att
- människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
- värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
- den biologiska mångfalden bevaras,
- mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas,
- återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.
Preemraffs utbyggnad strider mot alla punkter i portalparagrafen. Utsläppen förorenar såväl närmiljön som den globala miljön och skadar både människor och djur. De hotar värdefulla natur- och kulturmiljöer, den biologiska mångfalden och tryggar inte en långsiktigt god hushållning med våra resurser. Fossila bränslen är en ändlig resurs och funkar inte i ett hållbart kretslopp.
Att tillåta utbyggnaden skulle vara som att lagföra örfilar men inte allvarlig misshandel eller mord. Tiden börjar rinna ut. Om utbyggnaden sker kommer utsläpp att ske i minst 40-50 år till. Vi har inte längre den tiden. Världen borde ha börjat arbeta mot minskade utsläpp redan för 30 år sedan. Nu står vi vid randen av stupet. Enligt kunniga forskare behöver vi nå nollutsläpp redan år 2030 och redan i år minska utsläppen med minst 10%. Alla som lever idag har ett ansvar att förändra situationen. Det ligger ett särskilt stort ansvar på institutioner med makt som domstolar. Historiens dom kommer att bli hård mot dem som har suttit i maktpositioner under denna tid och inte haft modet att skydda vårt samhälle från en kollaps.
Det kan inte vara förenligt med Miljöbalken att tillåta en verksamhet som kommer att bli en av de mest klimatskadliga i landet när vi befinner oss i en krissituation som denna. Om jag får dra en parallell med Coronaviruset skulle det vara som att medvetet låta smittade personer gå in på sjukhus och hosta och nysa, samtidigt som man skulle säga att man behövde patientavgifterna för att ha råd att köpa mediciner.
Parisavtalet, klimatlagen, Miljöbalken – både internationella förbindelser och svensk lag innebär att det inte längre är möjligt att tillåta verksamheter som denna. Därför ska Miljödomstolens dom ändras och tillståndsansökan avslås.
Se inslag med Pia Björstand på SVT
