Ett klimatneutralt EU 2050

Europas nya gröna giv, EU-kommissionens förslag om en ny klimatlag, föreskriver att EU ska vara klimatneutralt till år 2050. Lagen innehåller i förstone målsättning och regler för granskningen av utsläppsminskningarna. Somliga kallar den för ”en kapitulation”, andra ”ett steg i rätt riktning”.

Senast i juni 2021 ska kommissionen komma med konkreta förslag på åtgärder för att nå klimatmålet. Vart femte år, från september 2023, ska kommissionen utvärdera åtgärderna som är nödvändiga för såväl enskilda länder som hela EU. Men klimatneutraliteten gäller EU som helhet; vissa av de 27 medlemsstaterna kan således komma undan med färre och lättare åtgärder.

I förslaget ingår bland annat en ny matstrategi (”from farm to fork”), en ny industristrategi (renare produktion och rening av luft), en ny biologisk mångfald-strategi (för att bromsa massutdöendet av arter), en ny elbilsstrategi (en miljon laddningsstationer till 2025) samt ett utbyggt järnvägsnät och fler planterade träd.

Här uppstår frågan hur den svenska regeringens (läs Socialdemokraternas) halsstarrighet att propagera för höghastighetståg i stället för att renovera, och bygga ut, det befintliga järnvägsnätet; att fortsätta problematiska byggen som Förbifart Stockholm och Västlänken; att puffa för en utbyggnad av Preemraffinaderiet i Lysekil samt statliga Sveaskogs och andra aktörers huvudlösa skogspolicy rimmar med dessa klimatmål?

Dels gäller det att hålla sig till respektive kommuns högt satta klimatmål, främst Stockholms och Göteborgs, dels hela Sveriges anspråk att vara klimatneutralt fem år före EU och ens lyckas uppfylla det undertecknade Parisavtalet. Att investera i nya motorvägar och inte upprusta det eftersatta järnvägsnätet, att tillåta en expansion av fossilindustrin samt att fortsatt satsa på kalhyggen och återplantering i form av förödlig monokultur (barrskog) rimmar illa med samtliga ovan klimatmål och strategier.

Socialdemokratiska EU-parlamentarikern Jytte Guteland ser förslaget an med tillförsikt och tror klimatlagen kommer vara klubbad och klar till COP26 i Glasgow i november. Som parlamentets rapportör ska hon samordna 705 ledamöters skilda åsikter för att nå en bred majoritet för lagen, vilken sedan ska stötas och blötas av medlemsstaterna för att slutligen träda i kraft. En grannlaga uppgift och en lång väg att gå.

– Parlamentet har en pådrivande roll i klimatpolitiken. Vi kan samla en progressiv majoritet som vill framåt. Det är mer än vad kommissionen och i synnerhet rådet kan, säger Guteland till Dagens Nyheter.

Greta Thunberg hade bjudits in av EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen. I sitt tal inför kommissionen kallade hon förslaget ”en kapitulation”; i ett öppet brev skriver hon och 33 andra skolstrejkare:

”En klimatlag eller politik som inte grundas på den bästa nuvarande vetenskapen och som inte inkluderar den globala aspekten av rättvisa eller klimaträttvisa kommer att göra mer skada än nytta.”

EU-kommissionens förslag gör gällande att utsläppen ska minska med 50–55 procent till 2030, från 1990 års nivåer. EU:s nuvarande utsläppsmål (till år 2030) är en 40-procentig minskning. FN:s klimatpanel menar att nöden kräver en minskning med 65-70 procent. EU:s gröna grupp, i vilken Miljöpartiet ingår, är inne på samma linje som klimatpanelen och de många klimatstrejkarna:

– Men det är inte tillräckligt för att lyckas nå det som krävs utifrån Parisavtalet, säger Pär Holmgren (MP), ledamot i Europaparlamentets miljöutskott.

EU:s dilemma är att få med alla ”på tåget”. Fossilberoende länder i det forna Östblocket har bromsat förhandlingarna. Fast alla balt-, balkan- och visegrád-länder tycks nu ha stigit på tåget – utom Polen. Den illusionsfria minns COP24 i Katowice 2018. Det så kallade klimattoppmötet i en tidigare kolgruva och med kollobbyn på första parkett var ett av COP-historiens största skämt.

Konsten att entusiasmera utan att avskräcka, att gasa och bromsa på samma gång, blir en balansakt värd namnet. Syrienkriget, flyktingkrisen och coronaviruset gör inte akten lättare.

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet nr 11 2020

Rikard Rehnbergh