Tove Lifvendahl påstår i en ledare i SvD den 29 mars, 2020, att vi nu har den alternativa värld som många i miljörörelsen önskar. Det är ett absurt påstående. Ingen har velat se en kris som den som nu drabbat våra samhällen. Det är oerhört tragiskt med de förluster av liv, hälsa och försörjning vi ser varje dag. Coronakrisen har tvingat oss att dra i handbromsen för att rädda liv. Det har skett abrupt, utan någon förvarning, utan någon plan för hur människor ska klara sin vardag.
Den omställning som miljörörelsen vill åstadkomma handlar om att få politiker och individer att ställa om ohållbara samhällsstrukturer på ett sätt som gynnar både människor och miljö.
Omställningen handlar om att vi alla ska kunna leva goda liv, men inom de gränser som planeten sätter. På samma sätt som pengarna på vårt bankkonto sätter gränsen för hur mycket vi kan spendera varje månad, så fungerar också våra naturliga resurser. Uttaget kan inte vara större än vad som kan återskapas.
Omställningen vi vill åstadkomma har också många positiva effekter, såsom renare luft, levande landsbygd, fler levande skogar och bättre hälsa. Den handlar också om att bygga mer resilienta samhällen som kan klara av framtidens kriser. Omställningen är ingen uppoffring, den är en nödvändighet och den bär på hopp om att vi ska kunna leva annorlunda – och bättre.
Och nej, miljörörelsen vill inte stoppa konsumtion. Men det är ett faktum att vi i Sverige konsumerar som om vi hade fyra jordklot att tillgå. Det säger sig själv att detta inte funkar i längden. På ett eller annat sätt kommer det ekologiska systemet att sätta stopp. Därför måste konsumtionen ställas om. Vi måste minska trycket på vår planet. Det gör vi genom att ställa om vår linjära slit-och-släng-ekonomi, till en cirkulär ekonomi, där allt tas till vara.
Vi beklagar också Toves inställda resplaner även om det i sammanhanget ter sig som en mindre olägenhet. Det som Tove tycks ha glömt är de oerhörda konsekvenser som “business as usual” har för våra samhällen. Som våra ekonomier är uppbyggda i dag – linjära och beroende av fossil energi – är vi på väg mot över tre graders global upphettning inom våra barns livstid. Den framtiden vore förödande för merparten av jordens ekosystem och alla framtida generationer som kommer att få leva med konsekvenserna. Det är själva definitionen av ett ohållbart samhälle.
Att vi nu befinner oss i en samhällskris innebär att fler stimulansåtgärder och åtgärder kommer att läggas fram den närmsta tiden. Vi har därför en unik möjlighet att bygga mer resilienta samhällen som kan dämpa framtida klimateffekter och samtidigt trygga vår välfärd. Låt oss bygga bort det ohållbara genom att låta FN:s globala mål och Parisavtalet vara våra ledstjärnor. På så sätt sätter vi människor och miljö främst när vi bygger mot framtiden.
Isadora Wronski, chef, Greenpeace Sverige
Pia Björstrand, talesperson, Klimataktion
Frida Berry Eklund, verksamhetsledare, Föräldravrålet