Anders Wijkman och Dennis Pamlin: Vi måste vända blickarna framåt.

DN Debatt 4/5 2020

Många bra förslag på satsningar för att ta oss ur krisen har presenterats. Men nya krav på social och miljömässig hållbarhet parat med ett alltmer digitaliserat näringsliv i snabb förändring gör att det  inte är givet att dagens dominerande företag har lösningarna. Vi måste vända blickarna framåt.

I flera artiklar här på DN Debatt har förslag väckts om hur Sverige kan starta om efter coronakrisen. Cheferna för Vatten­fall, Scania, ABB power grids och SSAB i samarbete med Svante Axelsson, Fossil­fritt Sverige, ger 24/4 en rad förslag på lämpliga investeringsobjekt. Det som lyfts fram är bland annat satsningar på ett mer robust elnät, elvägar, bioraffinaderier, anläggningar för infångning och lagring av koldioxid samt en utbyggnad av järnvägen.

Några dagar senare (28/4) kom förslag från den av Stockholms handelskammare tillsatta Omstartskommissionen med Klas Eklund som ordförande. Där aktualiseras alltifrån reformer på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, infrastrukturutbyggnad – med höga klimat- och miljökrav – till skatte­systemets utformning.

Vi kan instämma i flertalet av för­slagen. Det finns uppenbara behov både av reformer och investeringar i vårt samhälle. Det övergripande syftet med åtgärdsprogrammen måste dock vara att balansera tre perspektiv

  • Omedelbara insatser mot smitt­spridningen och för att undvika att sjukvården kollapsar.
  • Undvika en ekonomisk katastrof där livskraftiga företag går omkull och hundratusentals människor förlorar sina jobb.
  • ”Bygga tillbaka bättre” genom att utgå från de lärdomar som bland annat krisen gett oss.

Coronakrisen ger anledning att reflektera över en rad utmaningar i vårt samhälle. Sårbarheterna finns på många områden och är en konsekvens både av hur globaliseringen tillåtits ta form – inte minst bristen på sociala och miljömässiga regler – men också av en extremt kortsiktigt inriktad ekonomi. Konsekvenserna är allvarliga i form av klimatförändringen och kraftigt över­utnyttjade ekosystem.

Vi behöver lösningar som fungerar i en framtida rättvis värld med 10 miljarder människor. Om vi inte lyckas med det kommer kriserna att avlösa varandra, drivna av klimatkatastrofer, ekologiska kollapser och dödliga pandemier.Sårbarheten finns också i form av ett finansiellt system som sprängt alla ramar och där skuldsättningen i världen redan före covid-19 uppgick till mer än 330 procent av den globala bnp. I spåren har också följt en allt skevare fördelning av inkomster. De ökande ekonomiska skillnaderna kompletteras i många länder av det som den engelske journalisten och författaren David Goodhart beskriver som en ökande känsla av brist på hemhörighet bland ett växande antal människor. Hans tes om skillnaderna mellan ”anywheres” och ”somewheres” har bara fått begränsad uppmärksamhet i Sverige men är tveklöst en del av förklaringen till de allt större spänningarna mellan olika medborgare i vårt land.

Vår kritik av förslagen i de två artiklarna ovan riktar sig inte främst mot vad de innehåller utan mot vad de saknar. Det är lätt att titta bakåt och lyssna på de företag som i dag har ett dominerande inflytande i ekonomin. Det finns mycket att lära där, men backspegeln hjälper oss inte att se framtiden.Hållbarhet i en global dimension och den fjärde industriella revolutionen kräver att vi vänder blickarna framåt och tänker utanför boxen. Fossilfritt Sverige har många förtjänster. Risken är dock när man låter dagens dominerande företag i olika branscher ange taktpinnen att det är nu gällande affärsmodeller och sätt att lösa olika behov som får styra förslagen till åt­gärder. Deras förslag måste kompletteras av analyser av hur våra olika behov och önskemål i framtiden kan lösas i andra, både socialt och ekologiskt, mer optimala former.Att kraftigt reducera dagens negativa påverkan – ”pollute less” – är bara en del av svaret. Lika viktigt måste vara att utveckla transformativa lösningar som är globalt hållbara och stödjer en mer produktiv ekonomi. Tydliga exempel på detta finns redan kring digitala lösningar för mobilitet, resfria möten, distansarbete eller telemedicin, men också lösningar med fokus på upplevelser i stället för materiell konsumtion.

En offensiv strategi för omställningen av ekonomin i spåren av covid-19 måste därför baseras på följande utgångspunkter:

  • Lösnings och behovsdrivet: Med fokus på vad vi behöver – inte primärt på hur vi producerar saker i dag.
  • Digital transformation: Minst 10 gånger bättre – bortom det marginella.
  • Globalt hållbar: Fungerande i en rättvis värld med 10 miljarder människor – inte bara fokus på lägre utsläpp av koldioxid utan också resurseffektiva lösningar.

Se Sverige som en testbädd där våra egna lösningar kan delas med andra länder och regioner, via bistånd och export.

Potentialen är stor för nya sätt att arbeta, att utbilda/lära, att resa, att leverera hälsa. Till det kommer servicesektorn, konst och kultur. Linjära materialflöden måste ersättas av cirkulära sådana och produktköp kan ersättas av service och leasing.

I centrum för alla dessa lösningar finns en digital infrastruktur och entreprenörer som fokuserar på hur olika behov kan mötas på nya sätt. Goda exempel är bland annat svenska företaget Compodium som levererar smarta lösningar för vården, självkörande fordon från grundarna av Skype som levererar matvaror samt 3D-skrivare och decentraliserad produktion för att leverera sjukvårdsutrustning eller bygga bostäder.Det är lätt att bli alltför snäv i sitt perspektiv, men de åtgärder vi vidtar för att bygga om till ett innovativare och mera hållbart Sverige behöver ha ett internationellt perspektiv från början. Få känner till att Energimyndigheten redan i dag har stöttat små och medel­stora företag vars tekniska lösningar har potential att minska de globala utsläppen med mer än en miljard ton koldioxid. Det representerar cirka 20 gånger mer än Sveriges egna utsläpp. Sådana företag är morgondagens viktigaste arbetsgivare för en hållbar framtid. I Energimyndighetens portfölj finns allt från smarta transportlösningar och planeringsverktyg för byggnader till morgondagens lösningar att lagra energi. Ett brett stöd för dessa och andra mindre företag med morgon­dagens lösningar är helt centralt.

Covid-19 har visat hur sammankopplad och skör vår värld är. Vi måste nu driva fram lösningar som inte genererar växthusgaser, men som heller inte överutnyttjar vitala ekosystem. Vi behöver lösningar som fungerar i en framtida rättvis värld med 10 miljarder människor. Om vi inte lyckas med det kommer kriserna att avlösa varandra, drivna av klimatkatastrofer, ekologiska kollapser och dödliga pandemier.

IPCC arbetar med ett scenario – Low energy demand – som försöker tackla de aspekter vi nämnt i det föregående. Detta scenario bör vara en av ledstjärnorna i Sveriges arbete för en mer vital och internationellt konkurrenskraftig ekonomi.

Alla de satsningar som föreslås kräver finansiering. För att inte lämna hela notan till våra barn och barnbarn i form av ökad skuldsättning behöver skattesystemet ses över. En sänkning av skatten på  arbete och samtidigt högre skatt på att utnyttja naturen är en helt självklar väg att gå. Vidare kan högre skatter på lyxkonsumtion och finansiell spekulation ge viktiga bidrag. Ett återinförande av en skatt på stora förmögenheter bör också övervägas.

Låt covid-19 bli en nystart för ett lösningsorienterat, framtidsoptimistiskt samhälle som tar sitt globala ansvar och ingjuter hopp inför framtiden!

Anders Wijkman, Dennis Pamlin