Kerstin Lönngren 24 oktober 2015
Mötesanteckningar från seminarium 19 oktober
Vår livsstil
”Kan vi fortsätta konsumera för att upprätthålla tillväxten? Var ligger ribban för en hållbar konsumtion?”
Plats: ABF-huset på Sveavägen i Stockholm
Deltagare: ca 70 personer
Inledning
Elisabeth Lundqvist, ansvarig projektledare, hälsar välkommen och presenterar seminarieserien och dess upplägg. Grundläggande idé är att de frågor, som kommer upp, bearbetas vidare av deltagarna själva i studiecirklar. Förhoppningen är att detta engagemang växer till en folkrörelse och att resultatet ska kunna lämnas över till politikerna som bevis på medborgarnas stöd för nödvändiga politiska beslut.
Elisabeth: Slår vi in öppna dörrar nu med DN:s nya artikelserie ”Världen ställer om” (start söndagen 18 oktober)? Eller behövs vi mer än någonsin? Vi tror det senare. Vår rörelse behöver växa till en tsunami. DN:s beskrivningar av ”färdiga verktyg” kan leda till att människor inte tycker att de behöver bry sig, vilket ju är kontraproduktivt för klimatet.
Presentation av övriga ledningen för Medborgarutredningen (MU):
– Kerstin Lönngren, huvudsekreterare, läser en dikt av Bertold Brecht (1898-1956): ”Kampen är inte lätt”
– Eva Avner, ansvarig för studiecirklarna, redogör för upplägget med studiecirklar efter varje ämne/seminarium. Hon presenterar ledarna för kvällens blivande studiecirkel Bo Franzén (cancer- och tidigare hjärnforskare) och David Jacobsson (folkbildare)
– Kalle Petré, web-ansvarig, visade hemsidans olika informationspunkter
– Stina Oscarson, moderator för samtliga nio seminarier
Stina introducerar dagens ämne och inledningstalarna Birger Schlaug och Pella Thiel. Alla seminarierna har samma upplägg, med två sakkunniga inledare, som på 15 min vardera lägger en gemensam grund för den fortsatta diskussionen. Stina betonar att hon är så glad för detta koncept med aktivt deltagande från alla närvarande. Om traditionella seminarier hade kunnat förändra världen då hade världen sett helt annorlunda ut. Vi måste ta seminarieformen ett steg till – och det är vad Medborgarutredningen försöker göra.
Stina drog ett eget exempel på systemfel med sin smarta telefon som hon efter fyra år råkade uppgradera – varpå mobilen dog. Och hon fick beskedet att den var konstruerad så, det är bara att köpa en ny. Många pratar om att det privata ägandet är en förutsättning för ansvar men det samlade resultatet av vårt system är ansvarslöshet. Om vi kopplar till dagens ämne livsstil så hävdas ibland om att om vi bara satsar på återvinning, cirkulär ekonomi, resurssnålhet så kan vi fortsätta konsumera som förut, det påverkar inte naturen. Men hur påverkar vår livsstil oss människor? Är detta ett problem som bara påverkar miljön?
Simone de Beauvoir skriver i sin bok ”För en tvetydighetens moral” att det grundläggande i att vara människa utgörs av brist. Vid en otroligt vacker solnedgång i havet känner vi att ”jag vill vara solen, jag vill vara havet”. Men det går ju inte. Jag vill men kan inte. Jag lever här och jag ska en gång dö. Att klara av att upprätthålla den spänningen är det som är frihet. Men i vårt samhälle gör vi i stället ägandet till frihet. Kapitalismen parasiterar på den existentiella bristen och vill genom ägande täppa igen det där hålet. Därmed gör vi våld inte bara på naturen utan också på människan. Därför hör jag till dem som är skeptiska till DN:s satsning, som beskriver en förändring inom rådande system. Är detta det bästa för oss människor?
Inledningsanföranden
Birger Schlaug: Angående DN:s nya satsning: FN:s senaste klimatrapport kom för precis ett år sedan, ingen kul läsning. Som argument för den räntesänkning, som kom kort därefter, säger Sveriges riksbankschef Stefan Ingves ordagrant: ”Jag vill att man ska köpa mer grejor för att hålla igång de ekonomiska hjulen.” DN lever på att göra propaganda för en ohållbar livsstil. Vad är det som finansierar tidningen? Annonser, konsumtionspropaganda. Var aldrig nöjd din jävel!
Vi lever i en norm som skapats genom en form av maktutövning. Man kan tala om tre sorters maktutövning: Tvingande, man riskerar livet om man inte gör som makten säger. Belönande, man kan bli landshövding om man tycker rätt saker. Men den fina sofistikerade maktutövningen är den betingande, som skapar normer och möblerar om i våra hjärnor. Idag består den av konsumtionspropaganda. Vi lever i en konsumtions- och tillväxtnorm.
Vi har också byggt upp ett system och strukturer som är beroende av detta. Jfr uttalanden av George W Bush, Fredrik Reinfeldt och Lars Ohly, som alla uppmanar till fortsatt konsumtion. Hjulen måste snurra för att systemen ska fungera.
Några menar att ”tillväxtkritikerna vill ha oss tillbaka till stenåldern”. Men det är inte tillväxt som har gett oss allt det goda. Det är i stället människors strävan efter ett bättre liv, som också gett oss ekonomisk tillväxt. Mina föräldrar gick inte i skogarna och funderade över hur de skulle få ekonomisk tillväxt. De tänkte ”hur får vi ett bättre liv?” Bättre liv går ofta hand i hand med ekonomisk tillväxt. Men frågan som måste ställas är fortfarande Hur får vi bättre liv? Det kräver ofta också materiell tillväxt. Men varje steg i samhällsevolutionen har sina problem och sina lösningar.
Idag sägs lösningen på varje kris – finanskris, lågkonjunktur, arbetslöshet – ha samma svar: ekonomisk tillväxt. Vi har naturresurser här borta, samhället där, avfallet längst bort. Ju snabbare process genom denna kedja – ju snabbare vi föröder naturresurserna – desto bättre blir det för tillväxten. Den store ideologen i samhället idag är Gunde Svan i Fångarna på fortet: ”Skynda, skynda, skynda.” Kortsiktighetens förbannelse. Vi matas med en enorm livsstilspropaganda som gör våra liv sämre än de skulle behöva vara.
Teknik då? Solfångare och solceller, ja, men argumentet bör inte vara för att tjäna pengar. Mer pengar spenderar vi gärna på nya telefoner, längre resor.
Politikerna säger att vi svenskar ligger i frontlinjen för hållbar utveckling. Sanningen är att vi ligger på tionde plats idag vad gäller stora ekologiska fotavtryck. Om vi i ställer för att ta bussen till faster i Sundbyberg tar flyget till Thailand så ökar vår ekonomiska tillväxt. Vi släpper ut ca 11 ton CO2 idag om vi räknar in konsumtionen. Politikernas statistik säger 5 ton, som är den inhemskt producerade.
Vad är en människa? För vem bygger vi samhället? Det är en sjuhelsikes skillnad på att bygga ett samhälle för ekonomiska varelser och för riktiga människor.
Pella Thiel: Dagens DN Kultur: En ny humanism för en ny värld. Vad är en människa? Jag återkommer till det.
Jag är ordförande för Omställningsnätverket, där människor bildar grupper för att öka den lokala resiliensen där de bor. Resiliens betyder motsatsen till sårbarhet – ett systems förmåga att hantera stora störningar och förändringar och fortfarande behålla sin struktur och funktion och kunna utvecklas vidare.
Begreppet Livsstil betyder enligt Wikipedia hur livet levs och utgörs av en uppsättning attityder, värden, praktiker, preferenser och livsinnehåll, som personer väljer själva men som delas av en grupp. Eller, kortare, sättet jag lever mitt liv på – hur, var och varför. Jag skulle vilja fokusera på varför – attityder och värden. Vi behöver skifta system. DN:s artikelserie handlar inte om att skifta system.
Hur gör man då? Jag har lyssnat på Daniella Meadows, en av författarna till Romklubbens rapport ”Limits to Growth” (från 1972 men lika aktuell idag) som sade: Var sätter man in sin hävstång? Vad är mest effektivt? Siffror och statistik ger minst hävstångseffekt. Men vid informationsflöden börjar det bli effektivt liksom när det gäller systemets regler. Ännu mer effektiv blir hävstången vad gäller vilka mål systemet har. Målet idag är att växa och att vinna – och fort ska det gå. Att skifta det målet gör oss mycket effektiva som förändringsagenter.
Mest effektiv hävstångsverkan ger frågan om vilket paradigm systemet verkar inom – hur vi tänker att världen ser ut, vilka grundläggande antaganden vi gör om världen. Vi antar ju att världen ser ut som en maskin med separata delar som kan bytas ut och där människan är alltings mått och egentligen är separerad från resten av livet. Bra övning är att fundera över våra antaganden. Dit hör också att allting går fortare och fortare.
Håller inte med Simone de Beauvoir om människans grundläggande känsla av brist. Jag tror brist är ett antagande som vår kultur gör om världen, att det här är en plats av brist. Brist på mat, brist på bostäder, brist på arbetstillfällen. Hela tiden ett slags bristtänkande, som skapar mycket konkurrens och rädsla.
Vi tänker att människor är rationella, egofixerade nyttomaximerare – the economic man. All ekonomisk policy bygger på detta. Men det är ju inte sant! George Monbiot skrev en artikel förra veckan, ”Human kind”, om vilka värderingar som är starkast: De yttre egofixerade om makt och status eller de inre om jaget, rättvisa, skönhet, samhörighet med naturen. 74% tycker att de inre värderingarna är viktigast. Men 78% tror att hos andra är de yttre, själviska värderingarna starkast. Sofistikerad maktutövning. Vad berättar vi för varandra? Vi berättar att vi är själviska och bara agerar för oss själva och våra närmaste. Men det är ju inte sant! Men vi tror ju uppenbarligen på det. Leder lätt till apati – varför ska vi då ens gå och rösta? Och hur ska vi då kunna ställa om?
När man vill ställa om gäller att vara väldigt uppmärksam på vilka berättelser vi ger varandra om varandra. Att ni kommer till Medborgarutredningen är helt fantastiskt och går inte ihop med den där egoistiska bilden av samhället. Det verkligt skadliga med Birgers exempel på argumentet för solceller ”för att du tjänar på det” – är att vi förminskar varandra. Gör oss mindre beredda att ta ansvar för en stor helhet.
Vi behöver berätta vackra berättelser, minska rädslan, bygga tillit och gemenskap. Mest effektivt genom att ta ansvar för dem som har det sämst. Basinkomst är ett sätt, som behöver kompletteras med strukturer för centrum för medskapande. Lokalekonomi ett annat exempel – hur kan vi här, där vi bor, skapa ett blomstrande samhälle för alla? Ett skifte i värderingar krävs. Vi måste sätta stopp för att de mesta pengarna här i världen går till finansiering av förstöring av livsmiljöer. Jag vill ha en internationell lagstiftning mot ecocide. Kan ge en konkret effekt på investeringsflöden men också på våra värderingar. T ex inte längre norm att köpa och sälja människor. Borde sen följas av en idé om naturens rättigheter.
Stina Oscarson: Intressant med Pellas budskap om vad som har hävstångseffekt – att information har så stor påverkan. Min syster har råkat ut för en olycka, som medfört hjärntrötthet. Hon orkar inte ta in mer än ett minimum av intryck. Genom att försöka hjälpa henne har jag det senaste året lärt mig mycket om hur hjärnan fungerar och att allas våra hjärnors kapacitet är begränsad. Vi lär utsättas för 150 000 – 200 000 reklambudskap per dag. Min syster klarar inte av en promenad genom stan men samma sak sker ju för oss alla fast på en lägre nivå. Bra att vi har en hjärnforskare i cirkeln. Vi måste lära oss att mentalt skydda oss så att vi använder vår hjärnas kapacitet på rätt saker. Det är så mycket som stjäl. Medskick till er alla att tänka på detta! Apropos dikten av Brecht: ”Den sida vars kämpar är tröttast förlorar slaget”. Vi måste rusta oss, vi får inte trötta ut oss med fel saker. All kraft kommer att behövas!
Följdfråga till Birger: Vad är det första steget politiskt? Rent konkret, hur börjar vi denna omställning på riktigt, inte inom det befintliga systemet?
Birger: Hör av er till enskilda riksdagsledamöter! 20 st är en folkstorm!
Stina: Medskick till cirkeln: Hur ska vi organisera påverkan på enskilda politiker? Gör en plan. Vad ska vi säga?
Birger: Politiker måste våga uttala att något är fel. Så länge vi har en blockpolitik kommer ingen att våga säga något. Idéer kommer inte att höras därför att man är livrädd för att tappa väljare från blocket.
Stina: Detta problem gäller för hela partipolitiken: Partiernas mål idag är ju att växa. Jfr essän ”Om de politiska partiernas allmänna avskaffande” (Simone Weil, 1909-1943). Man slutar tänka inom partierna.
Birger: Den röst, som utgörs av oss som sitter här, den hörs inte i den politiska debatten.
Stina: Medskick: Vi måste kräva att blockpolitiken upphävs!
Birger: Kräv av politikerna att de ska våga stå för sina ideologier!
Stina: Till Pella: Vad kan jag som individ göra?
Pella: Hitta andra likasinnade! Bli medveten om de egna värderingarna. Fråga inte vad du kan göra för världen, fråga dig vad som gör att du känner dig levande. Samla människor omkring dig – viktigt att inte behöva känna sig galen!
Paus, ommöblering
Debatt
Stina: De tre tomma stolarna tillhör framtiden, naturen och alla som inte är här…
Lennart Sjösten: Jobbat som ombudsman på tjänstemannasidan i 30 år. Jobbade med Maggie Miller, stressforskare, som upptäckte att tjänstemannaarbete skapade samma skador som för soldaterna i Vietnam – hjärnan krympte. Utbrändhet började komma. Miller skrev boken ”Hjärnsläpp och psykbryt”. (Finns på Prevent.) De flesta av oss finns på en arbetsplats hela dagarna. Det finns en arbetsmiljölag, som skyddar händerna. Men upp till hjärnan har skyddet inte kommit. Det är lagligt att jobba fackligt.
Stina: Otroligt intressant! Medskick: Vi måste kanske utreda arbetsmiljöperspektivet!
Pekka Lundin: ”Göra” är det viktigaste miljöverbet!
Hur mycket CO2 släpps ut i ton på en flygning i privatjet TOR Bromma – New York? Svar 48 ton. Och långväga resor ökar med 6% årligen.
Stina: Medskick: Vi måste sluta räkna utsläpp nationellt! Hur ska skiftet till internationella och gemensamma beräkningar se ut?
Angående en fråga om var de lyckligaste människorna bor – har man definierat vad som då räknades?
Gerd Johnsson-Latham: Minns inte, men det var inte materiell lycka.
Stina: Jag tycker lycka är ett ganska farligt mått, för det är ju idén om lycka som också driver hela konsumtionssamhället. Att vara människa kan innebära att stå ut med olyckan också. Därför problematiskt med lycka som samhällsmål.
Rune Samuelsson: Väger CO2 något? Det är ju en gas?
Stina: Medskick: Förklara pedagogiskt och konkret hur utsläpp beräknas.
Birgitta Hambraeus: Jag tycker inte att vi enbart ska vända oss till politiker. De är inte längre de viktigaste aktörerna. Sen vi gick med i EU är en stor del av våra lagar beslutade av EU. Och de förvaltas av byråkrater. Och vi kan inte längre utkräva ansvar. Vi kan inte bli av med byråkraterna i EU.
Stina: Medskick: Vi måste veta vart vi ska vända oss. Var ligger egentligen makten över de frågor vi kommer med?
Elisabeth: Om vi inte ska vända oss mot politikerna måste vi kanske vända oss in mot oss själva? Jämför ”Momo eller kampen om tiden”. Jag skulle vilja vara nöjd.
Stina: ”Den längsta resan är resan inåt” (Dag Hammarsköld).
Ann Helleday: Vi är beroende av varandra och påverkas av varandra. Det anses fortfarande OK att säga att ”jag flyger till Thailand”. Det kommersiella språket tvingas på oss – hur ska vi hitta ett nytt språk som fungerar?
Stina: Jfr Mattias Svenssons bok ”Glädjedödarna”. Vi måste sluta spela teater. ”Men ska du verkligen flyga? Har du tänkt igenom det?” Pröva att vara ärlig en vecka eller en dag (medskick).
Lisa Högberg: De små grå männen i Momo är numera välmejkade och välgymnastiserade i second hand-kläder. Läskigt att allt handlar om trender. Människor är så lättledda. Tidningen Vi är full av annonser för resor. Människor bloggar och poddar, vem styr? Vad är det som driver människor att hela tiden köpa nytt?
Stina: Medskick: Hur gör vi oss motståndskraftiga mot trender?
Kristina Salén: Hur får vi ut budskapet till vanligt folk? De handlar ekologiskt och sopsorterar och åker sen till Thailand. Svårt att säga till sina barn.
Stina: Medskick sen tidigare.
Eva Avner: Språket har en så stor betydelse. Medskick till cirkeln: Undersök språkets betydelse för våra handlingar.
Stina: Fredrik Ekelunds bok ”Sälj” på topplistorna länge. Man får andnöd på första sidan. En studie i språket. Man blir förförd av konsten att sälja. Läs den, men köp inte, den är urdålig litteratur.
Roland von Malmborg: Orden förändras till hypnoslögnord. Försvarsexport blir attackexport. När man försöker analysera varför 85 personer äger lika mycket som halva världen då är man konspirationsteoretiker. Svenska statsministrar m fl, den viktigaste fjärdedelen av våra ministrar, åker iväg till Bilderbergmöten och svär tysthetslöften till miljardärerna i Bilderberggruppen.
Stina Medskick: Kartlägg språket. Alla ord som ändrats och förskjutits. Ex kalhyggen blir föryngringsytor.
Lennart Sjösten: Använd tid i stället för pengar. Robert Owen (1771-1858) gjorde en sedel med en timme. Vi borde ta makten över vår egen tid.
Stina: Medskick: Kan vi byta ut pengar mot tid?
Pella: Det finns en valuta i Sverige, daler, som är backad med tid. 100 daler = en timmes arbete.
Birgitta: Bilda en stark opinion för att politikerna ska strunta i de lagar som inte är vettiga! Kräver ett enormt mod!
Stina: Medskick: Identifiera de 20 sämsta EU-lagarna!
Birgitta: Ett exempel: Sveriges riksbank får inte skapa egna pengar enligt EU utan måste använda sig av bankerna.
NN: Vad är en människa? Flyktingarna – ”vi har inte råd”. Jo vi har råd!
Stina: Allmänt medskick: Koppla ihop frågorna! Vi måste se helheten för att kunna lösa problemen.
NN: Lobbyverksamhet talar man mycket om. Hur skulle vi kunna få till stånd en lobbyverksamhet som lobbar för de frågor vi talat om här?
Stina: Om vi är tillräckligt många så behöver vi inga pengar. Och vi har övergått till tiden som valuta.
Inger Raaby: Flyktingarna har tid. En enorm resurs, ge dem rätt att använda sin tid.
Rune Samuelsson: Rädsla hindrar oss. Har skrivit en liten bok: ”En handledning i att hantera din rädsla.”
Stina: Medskick: Hur hanterar vi rädsla?
Göran Jacobsson: Ingen konst att minska konsumtionen. Det är bara att minska disponibla inkomster. Avskaffa alla avdragen! De, som redan har mycket vill värna om rätten att fortsätta ha mycket. Människor känner att de måste köpa vissa märkeskläder, annars blir de utmobbade.
Om politikerna plötsligt insåg ”Nu måste vi ta klimathotet på allvar!” Vad händer då? Makten finns inte i Sverige längre.
Stina: Vi måste kanske starta Medborgarutredningar i alla länder!
Följ Medborgarutredningen i fortsättningen, på seminarier, i cirklar och på hemsida.
Tack till alla!