Kerstin Lönngren 1 oktober 2015
Mötesanteckningar från seminarium 28 september
Varför en Medborgarutredning?
Plats: ABF-huset på Sveavägen i Stockholm
Deltagare: ca 40 personer
Elisabeth Lundqvist, ansvarig projektledare, hälsar välkommen och presenterar seminarieserien och dess upplägg. Grundläggande idé är att de frågor, som kommer upp, bearbetas vidare av deltagarna själva i studiecirklar. Vi hoppas detta engagemang växer till en folkrörelse och att resultatet ska kunna lämnas över till politikerna som bevis på medborgarnas stöd för nödvändiga politiska beslut.
Övriga ledningen för Medborgarutredningen (MU) presenterade sig:
Eva Avner, ansvarig för studiecirklarna
Kerstin Lönngren, huvudsekreterare
Kalle Petré, web-ansvarig, visade hemsidans olika informationspunkter
Stina Oscarson, moderator för samtliga nio seminarier
Stina visar upp den nyutkomna antologin ”Att slakta en guldkalv” (Klimataktion) och läser sitt bidrag ”Det är bråttom”. Just för att det är bråttom måste vi göra denna utredning tillsammans. Alla seminarierna har samma upplägg, med två sakkunniga inledare, denna gång Kåre Olsson och Kitty Ehn, som på 15 min vardera lägger en gemensam grund för den fortsatta diskussionen. Alla frågor fångas upp och bearbetas vidare.
INLEDNINGSANFÖRANDEN
Kåre Olsson konstaterar inledningsvis att hans uppgift är mycket otacksam. Han måste inleda med att säga det i vår kultur mest förbjudna: Det finns gränser! Det finns gränser för människans verksamheter. En gräns som redan överskridits är atmosfärens sammansättning, där koldioxidhalten ökat från 280 ppm till över 400. Det betyder att de modeller vi byggt upp inte längre gäller, de bryter samman.
En annan gräns, som överskridits, är tillbakaträngningen av naturliga ekosystem. I Sverige har man t ex varit mycket framgångsrik i att göra om skogen till plantager. Artutrotningen sker med mycket hög hastighet. Ett annat exempel är materialkretsloppen av främst fosfor och kväve. Fosfor kan inte ersättas av någonting annat. Fiskebestånden i haven minskar dramatiskt till följd av överfiske. På land bygger vi bort matjorden, som vi ska leva av.
Gränser finns alltså, men den tanken är för svår för oss att hantera. Därför är det tacksamt med en Medborgarutredning, där var och en vid sidan av det organiserade samhället får tänka efter eget huvud och ställa de frågor man tycker är angelägna.
Vi vill gärna tänka att problem ska lösas tekniskt. En fossilbränsleberoende fordonsflotta får en annan sorts bränsle och så kan vi fortsätta som glada bilister. Men det var nog inte bränslet det var fel på utan själva organiseringen med ett gigantiskt transportarbete. Bränslet är bara symtomet.
Inte heller ständig tillväxt är ju i längden möjlig – om det inte handlar om Kalle Anka-pengar, som aldrig ska användas. En mycket djupgående samhällelig omställning är därför nödvändig. Vi behöver tolka på nytt människans relation till resten av naturen. Vi behöver också ställa om till en god hushållning med naturresurser. Nu betalar vi inte för naturresurserna, vi betalar för mänskligt arbete. Detta går inte i längden.
Vi behöver också sätta nya samhälleliga mål. Och vi behöver organisera samhället för att kunna nå dessa mål, både individuellt och gemensamt – inom ramen för de demokratiska principerna. En grundläggande förutsättning är att man håller spänningen levande mellan egenintressen och gemensamma intressen.
Kåre tror att en omställning kan ses som en strävan framåt mot något mer tillfredsställande och djupt meningsfullt. Han vill skicka med tre kulturella referenser:
- Peter Tillbergs målning ”Blir du lönsam lille vän?”
- Runebergs dikt ”Högt bland Saarijärvis moar” om bonden Paavo, som fortsätter blanda bark i brödet ”ty förfrusen står vår grannes åker”.
- Harry Martinssons ”Aniara”, där människorna i rymdfarkosten klarar av det mesta men inte bristen på mening. Vi bör fundera över om inte vår materiella konsumtion brister i meningsfullhet.
Kitty Ehn börjar med att beskriva hur hon deltar i ett dramatiskt ögonblick i kampen om Ghezi-parken i Istanbul i maj 2013. Kampen för parken blev en kamp för demokrati, jämlikhet och rättvisa. Hon råkade vara där, egentligen som deltagare i en klimatledarutbildning med Al Gore. Utbildningen visade sig bestå i träning i att vara ”buktalare” åt Al Gore i en uppiffad version av hans film ”En obekväm sanning”. Kitty ger ett kort referat av filmen med dess slutsats: ”Om vi inte stoppar klimatförändringen så kommer vi att gå under, utrotas och brinna i helvetet! Ungefär.” Denna domedagspredikan är en vanlig bild från klimatföreläsningar – och den stämmer ju. Kitty ifrågasätter dock det konstruktiva i att konfrontera människor med bilder av brinnande regnskogar och svältande isbjörnsbebisar.
Om man vill hitta lösningar finns flera vägar att gå. Ofta landar vi i klimatrörelsen i det som Al Gore avslutar sin film med: Varenda en av oss kan som individer fatta beslut som minskar våra koldioxidutsläpp till noll, t ex ”försöka köpa en hybridbil”. Detta känns dock inte särskilt tillräckligt. Som individer måste vi fortsätta köpa ekologiskt osv men vi måste framförallt förändra det system, som gör att vi lever ohållbart: kapitalismen.
Vårt ekonomiska system är basen för de politiska institutioner och sociala relationer, som definierar vår förmåga att söka och hitta lösningar på klimatfrågan. Kitty berättar att hon blivit avrådd från att prata om kapitalismen i miljösammanhang, begreppet är så laddat. Kapitalism har blivit en ideologi snarare än en beskrivning av vårt ekonomiska system. Men kapitalism är ett system där produktionen av saker och tjänster görs för att skapa vinst och denna vinst ägs av privata ägare.
Kitty citerar Kajsa Ekis Ekman, som hävdar att kapitalismen varken är ond eller god men däremot ansvarslös. Därmed är den ett ohållbart ekonomiskt system, som kräver ständig expansion och tillväxt. Det finns många lösningar inom detta system, som skulle innebära stora klimatvinster, men de genomförs inte heller. Genom att inte ta den stora striden mot grundorsaken – det kapitalistiska systemet – så blir allt meningsfullt motstånd mot klimatförändringarna politiskt ogenomförbart. Men om vi ändrar något på de kulturella förutsättningarna så kan vi skapa andrum för de nödvändiga reformer som går emot kapitalismen. Och med den bollen i rullning så kan det om några år finnas plats för radikala idéer som alternativa välfärdsmått, koldioxidskatt och medborgarlön.
Kitty sammanfattar: Klimatrörelsen och Ghezirörelsen kämpar för samma sak – rättvisa. Vi kämpar också mot det system, som skapar ekologisk, ekonomisk och social orättvisa. Olika rörelser kämpar för att bota olika symtom såsom klimatförändringarna eller det politiska förtrycket i Turkiet. Splittringen gör att olika rörelser uppfattas som sakfrågerörelser och de lyckas därför inte engagera tillräckligt många människor för att åstadkomma förändring. Två av kapitalismens grundpremisser är konkurrens och individualism. Inom systemet är det därför naturligt att olika rörelser behandlar varandra som konkurrenter. Så länge vi tänker och agerar i olika grupper, med olika mål, kommer vi att vara fast i en självutplånande kamp mot varandra. Vi måste i stället systematiskt organisera oss i en gemensam rörelse mot grundorsaken till världens orättvisa och ojämlikhet – kapitalismen. Men varje individ måste inte vara påläst och kunnig om alla problem, det är vår gemensamma rörelse av jämlika oliktänkande som är stark. Det är tillsammans som vi bildar en helhet. Det är vår kollektiva uppgift att lösa alla problem – och det är precis vad vi ska göra i den här utredningen.
Stina Oscarson: Tack för en bra plattform för vårt kommande arbete med bl a ett par huvudfrågor, som jag tycker vi ska bära med oss. Från Kåre: ”Hur ska vi börja kunna respektera att det finns gränser?” Och ”Vad är meningen med samhället?” Och från Kitty att det är kapitalismen som är grundproblemet och att den slår sönder motståndet genom att göra oss till individer och konkurrenter. Jag tänker på ett samtal jag haft med företrädare för Timbro, där jag frågade vad de såg som det största hotet mot kapitalismen och nyliberalismen. Svar: ”Det vore om tillväxtkritikerna, miljörörelsen, fredsrörelsen och vänstern gjorde gemensam sak och kopplade ihop frågorna, för då vore vi chanslösa.” Vi måste komma bort från egoboostande individuella lösningar och prata systemkritik.
Kåre: Vi måste reflektera över delar och helhet. I vårt hierarkiska samhälle är delarna underordnade helheten. Delen har sitt existensberättigande i kraft av sin funktion i helheten. Så är inte naturen organiserad, där är det tvärtom. Varje organism har sitt existensberättigande i kraft av sin existens och helheten uppstår som resultatet av delarnas samverkan med varandra. Raka motsatsen. Detta är den enda punkt som fortfarande inger mig hopp. Hierarkins topp, världens 85 rikaste, kommer aldrig att förändra sig. Men om vi kan reorganisera samhället så kan var och en av oss delta i den här reorganiseringen och varje litet steg innebär någon slags förändring. (Därför är jag en varm förespråkare även av symbolhandlingar.) Det finns en rörelse redan, som har svaret på denna reorganisering – den internationella kooperativa rörelsen (ICA).
Stina: I boken Att slakta en guldkalv finns ett par texter om den svenska modellen av skogsbruk, som man blir rätt förfärad av. Jag har hört en pappa med en liten pojke titta på namnskyltarna i Botaniska trädgården. Pojken frågade varför man måste kunna namnen på blommorna och gav själv svaret ”Därför att det är svårare att döda någon som har ett namn”. Detta kopplar också till hela frågan om bildningen.
Kitty: Vi måste också tänka på att vara en motpol till den kultur vi lever i. Inom motståndsrörelsen måste vi vara så jämlika det bara går, uppskatta varje individs egenvärde, ta till vara olika perspektiv. Vi måste förespråka hållbara människor, ett hållbart liv.
Kåre: Jag har alltid haft ett besvär med begreppet rättvisa men jag kom på att det var enklare att tänka att över- och underordning ska inte finnas. Miljörörelsen bearbetar sina aspekter och ekonomiska rättviserörelsen bearbetar andra aspekter av egentligen samma sak. Vi är människor på en och samma planet.
Stina: Ansvar – vi måste kommunicera hur långt en människas ansvar sträcker sig. Nu sägs det ofta ”Vi måste privatisera världshaven eller luften om någon ska kunna ta ansvar.” Jag tror att vi måste kunna ta gemensamt ansvar men vi har idag svårt att se värdet i det vi gemensamt äger och ska förvalta.
Kitty: Kapitalismen blandar ihop ägande med ansvar. Svår fråga.
Stina: Man behöver inte ha svaren! Vi är här för att tänka tillsammans. Provprata!
Kåre: Kapitalism innebär för mig någons rätt att tjäna pengar i kraft av sitt ägande utan att behöva göra ett skapandes grand! Jag kan föreställa mig en marknadsekonomi utan kapitalism. Ellinor Ostrom har bearbetat detta i sitt arbete. Människor tar gärna ansvar om de får vara med och utforma reglerna. Ansvar och förtroende måste hänga ihop, förtroende är helt nödvändigt.
Stina: Apropos det gemensamma och behovet av bilder: Italienaren Ugo Mattei har skrivit ett manifest ”Om det gemensamma” om de senaste årens utförsäljningar i hela Europa av samhällets gemensamma tillgångar. Han hävdar att utförsäljningarna har sin grund i ett gravt missförstånd. Regeringarna och staterna tycks tro att de äger detta gemensamma. Sanningen är att de bara förvaltar det som tillhör både tidigare, nuvarande och kommande generationer. Det är lika dumt som om en tjänare skulle sälja sin herres matsilver. Vi måste hjälpas åt att hitta de bilder, som förklarar vad det hela faktiskt handlar om.
Paus, ommöblering
DEBATT
Stina: Ordet är fritt!
Jan Strömdahl: Workshop på Klimataktion i förrgår. Analys av ekologiska fotavtryck gav ca 100 olika förslag för Sverige att komma ner från 3,7 jordklot till ett. Skickar över förslagen till Medborgarutredningen. Underlag finns också i min bok om Kubas omställning till ekologisk hållbarhet. Kuba är det enda land i världen som är hållbart.
Birgitta Hambraeus: Blandekonomi. Fanns i Sverige fram till 1985. Staten hade kontroll över kapitalet. Näringslivet var fritt under lagarna. Varför får nationalekonomer inte läsa om det längre?
Kitty: Nationalekonomer får bara lära sig neoliberal klassisk ekonomi. Professorerna hävdar att det inte finns tillräckligt mycket forskning om alternativ ekonomi att föreläsa om.
Stina: Medskick till utredningen!
Lars Alaeus: Problemet är att pengarna är skapade som skuld. Pengar skulle ju kunna skapas direkt av riksbanken/samhället utan skuld och ränta, som ett neutralt betalningsmedel? En penningreform är grundläggande och skulle innebära att alla andra reformer vi behöver göra fungerade bättre.
Kåre: Betrakta bankerna som vilka företag som helst! Då skulle bankerna kunna utföra sin klassiska uppgift, som de gjort i tusentals år. Men de skulle inte kunna få den samhälleliga roll som de har idag utan återgå till normal roll som företag inom den finansiella sektorn.
Lars: Bankerna kan inte bli vanliga företag eftersom pengarna skapats som skuld. Jfr rörelsen Positiva pengar/Positive Money.
Stina: Ett av Medborgarutredningens första uppdrag: Beskriv på ett enkelt sätt hur det finansiella systemet fungerar idag, varför det inte fungerar och hur en omställning skulle kunna vara möjlig.
Lars: Finns i ett kapitel i Att slakta en guldkalv.
Åke Iggström: Stor myt att bankerna skapar pengar som skuld. Det sker till en del, men långtifrån till allt.
Gerd Johnsson Latham: Jag skulle vilja ha ett alternativt sätt att beskriva välfärd som inte är koldioxidframkallande – t ex att minska våldet i samhället.
Stina: Medskick till utredningen!
Stina: Ta nu tre minuter till att med varandra diskutera frågor, som vi kan skicka vidare.
Birgitta: Filmen Jordens salt ett positivt exempel. Lista positiva exempel.
Stina: Medskick: Lista allt positivt som händer, storskaligt som småskaligt i världen!
Barbro Berg: Utredningen måste ha två perspektiv: Dels skulle vi vilja börja om från början och då vill vi ha det så här. Målen. Dels måste vi ha en process – vilka processer måste vi ha för att komma tillbaka till början? Vad måste vi avveckla?
Stina: Mycket bra! Vi måste jobba från två håll samtidigt hela tiden – med både den stora visionen och hur vi ska komma dit.
Barbro: Grekiskt visdomsord: ”Ge mig någonstans att stå och jag ska röra hela jorden.”
NN (= namnlös): Hur når vi alla andra – alla dem som inte är här?
Stina: Jobba med förpackningen av påståendena – gör dem kommunikativa!
Gerd: Kan vi använda VW-skandalen?
Stina: Det ska vi absolut!
NN: Pytsa ut utredningsmaterialet successivt, inte bara som Big Bang?
Hur skapar vi förutsättningar för våra barn att fortsätta jobba med dessa frågor?
Kåre: Vad hände med mig när jag började fatta hur det är ställt? En sorgeprocess, angeläget att föra samtal med andra. Ur en gemensam process, som inte är så rolig och som skiljer sig från det man skulle önska, kan det komma en slags kraft – på samma sätt som man nu påverkas av människors faktiska situation i flyktingströmmarna.
NN: Jag vill att man ska tänka igenom, som plattform: Vad är bra för människan? Exempel från SJ:s biljettförsäljning som en ständigt stressig tävling. Tävlingsmoment som metod påbjuden. En vinner, alla andra förlorar.
Stina: Medskick: Vad ska vi ha för mål för samhället, alternativa sätt att betrakta välfärd.
NN: Sjukt att sätta barn 12 år stillasittande i skolan. Vad är bra för människor?
Barbro: Inte utbildning, snarare bildning. Granska grunderna för vår civilisations tänkande och kunskapsbildning.
Stina: Vad är det som formar vårt tänkande i vår civilisation?
Elisabeth: Bristen på mening i Aniara – hur får vi med oss alla som inte har förstått att de är lurade?
Jan: En annan inriktning på ekonomin: Hur mycket och vad kan vi föra över från den privata till den gemensamma ekonomin? Om vi kan föra över en stor del kan vi dels minska den onödiga konsumtionen, dels genomföra nödvändiga klimatåtgärder.
Stina: Mycket intressant medskick: Hur kan vi föra över så mycket som möjligt från den privata ekonomin till den gemensamma ekonomin?
Kåre: Kanske är inte gränsen mellan privat och offentligt så betydelsebärande. Jag tror att man kan fundera över om verksamheten syftar till uppfyllandet av något slags verksamhetsmål eller om syftet är att tjäna pengar. Den organisatoriska formen kan vara underordnad själva målet. ”Vad ska det vara bra för?”
Jan: Överförande från privat till offentligt gäller den stora ekonomin. Den offentliga ekonomin kan säkert samordnas med småskalig marknadsekonomi.
NN: Jorden ses nu som ett objekt, juridiskt sett. Om jorden var subjekt med egna rättigheter så skulle vi inte ens behöva diskutera vem som äger. Ecocide-lagstiftning?
Stina: Medskick: Hur kan vi betrakta jorden som ett subjekt? Hur kan vi driva frågan om ecocide?
NN: Begreppet cirkulär ekonomi verkar ha kidnappats av näringslivet, som kanske inte alltid har rätt intention. Företagen har kanske insett att våra resurser är begränsade och för att kunna fortsätta vår tillväxt måste vi därför börja cirkulera. Är det ett steg i rätt riktning eller tar det tvärtom fokus från den nya story, som vi håller på att skriva?
Stina: Medskick: Är cirkulär ekonomi ett steg i rätt riktning?
NN: Är begreppet ekosystemtjänster något som vi ska använda?
Stina: Medskick: Ska vi använda begreppet ekosystemtjänster eller är det också en kidnappning?
Gerd: Offentligt – privat, jfr Christer Sanne, som visat att vi kanske inte behöver öka de offentliga investeringarna utan snarare återställa dem till vad de en gång var. Skattelättnaderna för de rika har gjort att det gemensamma fått ta mycket stryk.
Stina: Knyter an till tidigare medskick om det gemensamma resp. alternativa sätt att se på välfärd.
Stina: Repris inledarnas frågor:
Hur skapar vi respekt för att det finns gränser?
Hur får vi till stånd en mer realistisk ekonomiutbildning?
Hur jobbar vi för att ena rörelserna som sysslar med rättvisefrågor så att de inte blir sakfrågerörelser?
NN: Ekonomidiskussionerna tar struptag på oss. Vi måste komma utanför den diskussionen för att bli fria i vår tanke.
Stina: Oerhört viktigt! Vi fastnar så snabbt där, allihop. Siffrors makt.
NN: Hur ska vi krossa kapitalismen? Vad händer med oss? Strupgreppet?
Stina: Medskick: Hur ska vi krossa kapitalismen??
Stina: Avrundar med några rader från Göran Sonnevi: Vårt sätt att leva tillsammans kommer att förändras.
Tack alla för i kväll!