Titel: Att låta världen få veta. Handbok i klimatjournalistik
Författare: Lisa Röstlund & Alexandra Urisman Otto
Förlag: Mondial
Genre: Klimatjournalistik
Vad handlar boken om?
Att låta världen få veta är en handbok i klimatjournalistik av två av Sveriges främsta klimatjournalister och främst riktad till journalistkåren, men är i högsta grad intressant för alla. Grundtanken är att eftersom klimat- och naturkrisen är vår tids ödesfråga borde den omfatta alla delar av journalistiken. Därför kan redaktionerna inte längre låta några specialiserade journalister sköta hela klimatbevakningen. Och eftersom klimatkrisen i allt högre grad genomsyrar samtliga delar av våra liv och samhällen behöver varje journalist vara insatt och få verktygen för att kunna ta sin del av klimatbevakningen. Exempelvis behöver ekonomiredaktionen förstå klimatet för att kunna skriva om riskscenarier för försäkringsbranschen i samband med klimatförändringarna, vilket i sin tur påverkar banksystemet och räntorna, vilket påverkar aktiemarknaden och sysselsättningen. Sportreportern behöver ha kunskaper för att på allvar kunna skriva om till exempel vintersporternas villkor, och så vidare.
I bokens första del sätts klimat- och naturkrisen in i det journalistiska grunduppdraget: läsarna har, på opartisk och saklig journalistisk grund, rätt att få veta hela sanningen och omfattningen av klimatförändringarna. Nästa del av boken ger en solid men behändig sammanställning av det internationella forskningsläget om planetens tillstånd och hur det påverkar vårt liv på jorden; vad som skapade klimatkrisen och vad som fortfarande eldar på den och vilka risklandskap är vi på väg in i. Klimaträttvisa och det rika Globala nords särskilda ansvar (inte minst redaktionellt) diskuteras. Resterande kapitel handlar om hur media bör förhålla sig till klimataktivism eller lobbyism och det ekonomiska systemet. Även klimatpsykologi behandlas. Hur hanteras hopp, skam och skräck, inom redaktionen och gentemot läsarna?
Varför ska man läsa den? Någon eller några meningar om varför du tycker att andra borde läsa denna bok
Det här är en bok som alla borde läsa (inte bara journalister) eftersom den sjuder av kunskaper och så gärna vill låta världen få veta. Den talar direkt till det journalistiska ansvaret men synliggör lika mycket journalistikens potential. Det slår mig att Klimatkrisen skrivs i singular men är ju i själva verket en lång rad olika sammanvävda kriser, med vår ohållbara livsstil som upphov. Journalistiken har en mycket god möjlighet att behandla alla dessa kriser i en sammanställd rapportering från olika forskare, ekonomer, samhällsvetare, psykologer, aktivister, representanter från ursprungsfolk, samt de som just nu drabbas mest av klimatförändringarna i Globala syd. Trots sitt relativt blygsamma format som handbok är Att låta världen få veta full av välgrundade och behändiga fakta. Jag kan inte komma på att jag läst en bok som omfattar ett så brett fält där såväl nybörjare som väl insatta kan ha en behållning.
Detta gillade jag mest: Någon eller några meningar om vad det var du gillade allra bäst med boken.
Personligen berördes jag nog mest av beskrivningen av vilket starkt dagligt motstånd som klimatjournalister fortfarande möter: såväl från utomstående och mäktiga aktörer som inifrån redaktionen, från till exempel oförstående redaktörer eller kollegor. Även beskrivningen av hat och hot som är en del av vardagen som klimatjournalist berör. Det är liknande för journalister som för andra klimatengagerade: man kan lätt känna sig isolerad och man jobbar ofta i motvind. Kunskapsläget beskrivs som ofta skrämmande lågt, från toppolitiker ner till människor i vardagen. Jag får flera gånger i läsningen en hög igenkänningsfaktor för hur det är att vara en del av motståndet mot planetförstörelsen: ”Till det kommer den personliga upplevelsen av att konstant tvingas möta den verklighet många andra tillåter sig att titta bort från”.
Jag tycker att läsningen är en skatt på olika citat och vittnesmål från duktiga journalister från olika världsdelar, och konkreta tips till oss alla på hur man gör för att engagemanget ska bli hållbart på ett personligt plan.
– Isak Westerström