Titel: Norgeparadoxen
Författare: Lisa Röstlund
Förlag: Bokförlaget Forum
Genre: Klimatjournalistik
Vad handlar boken om?
Den grävande journalisten Lisa Röstlund tar oss med på några reportageresor till oljelandet Norge. Upprinnelse till boken är när hon själv blev intervjuad i Stockholm av några norska journalister (i samband med utgivningen av den uppmärksammade boken Skogslandet) och en av dem berättar att hon har bestämt sig för att inte skaffa barn med hänvisningen: ”Vad skulle det bli för värld för dem att växa upp i”. En vacker, ung kvinna från det rika, goda och välmående grannlandet, och så denna mörka dissonans, att hon inte tror på att sätta barn till världen. Den paradoxen, bland andra, väcker Röstlunds nyfikenhet att gräva.
Bokens ramberättelse är alltså en serie resor till Norge, väl underbyggda av grävande journalistik, där vi får följa med på olika mänskliga möten och intervjuer med en lång rad norrmän. Vi möter allt från samhällstoppar inom politiken, näringslivet och oljebolag till forskare, urfolk (samer) och aktivister och många helt vanliga norrmän. Vi möter också de som badar i olja från oljeindustrin. De flesta anser att oljan är något gott, trots att många erkänner en klimatoro. Oljan har gett norrmännen sysselsättning, ett urstarkt välfärdsland och ett materiellt gott liv, även för kommande generationer. Oljan och dess betydelse genomsyrar hela norska samhället, där alla delar ser sig som vinnare. Att oljerikedomarna har fördelats så att hela samhället får ta del av dem har dessutom väckt internationell förundran och nationell sammanhållning, i ett redan nationalistiskt land.
Problemen med klimatkrisen, som oljan har så stor del i, bemöts med att hela världen behöver energin och att den norska oljeutvinningen är renare och ger lite mindre utsläpp än den från andra länder. När oljan ändå ska utvinnas sker det alltså bäst i Norge där man ligger i hållbar framkant genom att de norska oljeplattformarna ofta är eldrivna från vindkraft, och man tillämpar ovanligt hög andel CCS-teknik (teknik där man suger upp koldioxid vid olje- och gasutvinningen och lagrar den i berggrunden). Norge är ju dessutom högt profilerat som biståndsland och i mänskliga rättigheter och satsar en hel del pengar på bistånd.
Norgeparadoxen är en kritisk granskning av hur pass hållbar den norska olje- och gasindustrin är och hur moraliska norrmännen egentligen är, i ljuset av fortsatt utvinning av fossila bränslen trots att man redan har mer rikedomar än vad som behövs för att leva gott. Men lika mycket är läsningen mänskliga möten; inte sällan personliga och starkt känslomässiga. Denna gång har forskare och politiker fått ta ett litet steg tillbaka.
Varför ska man läsa den?
Norgeparadoxen innehåller gott om gedigen och spännande fakta, trots det ganska personliga och berättande upplägget. Jag som till exempel trott att all norsk gas- och oljeutvinning skedde i Norge, fick veta att en stor del av utvinningen i själva verket sker i flera olika världsdelar. Och långt ifrån all olja utvinns med respekt för den lokala miljön och befolkningen. Vidare trodde jag att den norska oljefonden (Statens pensjonsfond utland) hade sin främsta inkomst från olje- och gasutvinningen. Men de största inkomsterna kommer faktiskt från avkastningen från investeringarna i utlandet i helt andra branscher, fastigheter och värdepapper. Oljefonden är helt enkelt ett jättelikt finansiellt maskineri som alstrar astronomiska rikedomar, där oljan bara utgör en bas.
Detta gillade jag mest:
Det är en viktig och avslöjande bok som är lätt att ta sig igenom. Men det som jag nog tycket allra mest om var att så många vanliga människor fick komma till tals. Det vanliga i klimatlitteratur brukar vara att forskare och aktivister ställs mot politiker och näringslivstoppar. Många hänvisar vill vad folk ute i stugorna tycker, men i Norgeparadoxen tillfrågas dessa direkt.
Sedan gillar jag också det personliga tilltalet. Det känns som att Lisa Röstlund går in med mer än sitt professionella jag, som att hon går in med en starkt personlig vilja att klimatet och naturen ska bli hörda.
– Isak Westerström
Nästa boktips
Föregående boktips