Huvudförhandlingen i Mark- och miljödomstolen angående ansökan att bygga ut Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR) i Forsmark i Östhammars kommun avslutades i förra veckan. Den 13 november ska domstolen överlämna sitt yttrande efter miljöbalkens förordning till regeringen, som är högsta instans i frågan.
Bakom ansökan – tillståndsprövning enligt kärntekniklagen och tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken – står Svensk kärnbränslehantering AB (SKB). Det av kärnkraftverken gemensamt ägda bolagets huvuduppdrag är att på ett säkert sätt för miljö och människor omhänderta det radioaktiva avfall som svenska kärnkraftverk lämnar ifrån sig.
Sverige har i dag åtta aktiva kärnreaktorer. Huvudägare är statliga Vattenfall AB. Forsmarks tre reaktorer har en ålder à 34-38 år. I dag förvaras låg- och medelaktivt driftavfall i SFR-anläggningen. SKB menar att en utbyggnad krävs för rivningsavfallet från avvecklade reaktorer där Ringhals 1 och 2 – efter Vattenfalls beslut 2015 – står på tur i år respektive nästa år.
SKB kallar det för ”ett av Sveriges största miljöskyddsprojekt”. Runt 120 meter i berggrunden under havet, nära i nivå med dagens slutförvar, ska den nya delen byggas ut. Förhandlingen pågick i sju dagar över två veckor, inklusive en besiktningsdag, så kallad syn, av Forsmarks miljö och nuvarande SFR.
– Det har varit en bra förhandling där alla parter fått komma till tals ordentligt. Vi har visat att anläggningen är strålsäker på såväl kort som lång sikt och hur utbyggnaden endast kommer att leda till begränsade miljökonsekvenser, säger projektledaren för tillståndsprövningen, Peter Larsson, på SKB:s hemsida.
Allt tyder på att ansökan bifalles och att regeringen följer domen. Som Miljömagasinet rapporterade om i förra numret har regeringens remissinstans Strålsäkerhetsmyndigheten enligt kärntekniklagen tillstyrkt de kompletteringar regeringen begärt av SKB.
Under förhandlingen närvarade både privatpersoner, myndigheter och organisationer. Den ideella föreningen Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) – i vilken Naturskyddsföreningen och Jordens Vänner ingår – har som huvuduppgift att ”granska kärnkraftsindustrins projekt att finna en metod och plats för att slutförvara det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken”.
MKG anser inte att alla frågor kring strålsäkerheten och dess naturpåverkan besvarats tillfyllest. Under kanslichef Johan Swahns och miljöjurist Jonas Christensens slutanförande yrkade MKG att mark- och miljödomstolen i första hand bör avslå ansökan; i andra hand avvisa tillåtlighet på grund av bristfällig miljökonsekvensbeskrivning; i tredje hand meddela regeringen att ytterligare utredning krävs.
”Osäkerheten om hur berget och vattenflödena kan komma att bete sig i framtiden är allt för stor. Föreningarna menar att det inte kan uteslutas att radioaktivitet kan komma att i vart fall läcka ut till omgivande ekosystem inom 100 år.”, säger MKG i sin slutplädering.
Utbyggnaden ska som nuvarande SFR utgöras av olika bergsalar och barriärer under havet. Men berget, menar MKG, är mycket genomsläppligt för vatten. Väst om Öregrundsgrepen, en avskild del av södra Bottniska viken, ligger Forsmark.
SFR vill bland annat förlägga ett upplag för bergmassor i en havsvik. MKG säger att det är helt onödigt att förstöra en vik med höga naturvärden, däribland flera rödlistade arter, och i stället nyttja redan befintlig mark kring kärnkraftverket i Forsmark.
Utsläpp av radioaktiva ämnen och kväve från lak- och spillvatten skulle innebära en stor påverkan på miljön, både på havsbottnen och i havet, på fisket och friluftslivet, turismen och boendet i området.
Text: Rikard Rehnberg, Miljömagasinet