Den ljuva sommartiden är här. På nationaldagen, i samband med Demokratiuppropet, talade Pia Björstrand som är styrelsemedlem i Klimataktion. Hur hon älskar vår vackra natur, stoltheten över att vara svensk, men också om sin oro. Här är talet.
”Ett land som har byggt ett folkhem med en av de starkaste, tryggaste och friaste demokratierna i världen. Ett av världens lyckligaste länder. Men jag känner också oro när jag ser demokratin raseras. Hur det känns att bli filmad av rasister (som jag blev igår). Att vänner med en annan hudfärg utsätts för hat och hot. Att fria medier ifrågasätts och attackeras av ett riksdagsparti, att folkbildningen och naturvården drabbas av nedskärningar. Och att vår vackra natur på många sätt hotas av klimatkaoset.
Och hur jag ändå håller kvar hoppet. Inte som någon vag, optimistisk känsla om att allt ska ordna sig. Utan hoppet som ett agerande, en riktning. Att jag håller fast vid min vision av en värld som transformeras och kan blomstra trots allt vi har förstört. Där natur återställs och återförvildas. Där vi lyckas bromsa innan vi faller utför stupet och får lagar, normer och värderingar som stöttar våra möjligheter att leva kvar i det paradis vi har omkring oss, som en internationell ekocidlag och rättigheter för naturen.”