Den 8 oktober presenterades den länge emotsedda IPCC-rapporten om vad
som behövs för att världen ska ha rimliga chanser att hålla jordens
medeltemperatur under 1,5 grader. Rapporten slår fast att 1,5 grader skulle
vara att föredra framför 2 grader, dels för att de direkta konsekvenserna i
form av korallblekning, isavsmältning och havsnivåhöjningar skulle bli mer
hanterbara vid 1,5 grader, dels för att riskerna för snöbollseffekter – alltså att
klimatförändringarna förstärker sig själva – är betydligt större vid 2 än vid 1,5
grader.
Samtidigt betonar forskarna att det kommer att krävas mycket snara och
omfattande förändringar av samhället för att kunna hejda temperaturökningen
under 1,5 grader. Enligt rapporten behöver utsläppen minska med 45 % till
2030 och världen uppnå netto noll-utsläpp år senast år 2050 för att det ska bli
möjligt. För att åstadkomma det, menar IPCC att det utöver
utsläppsminskningar också krävs massiva insatser för att suga ut koldioxid
ur atmosfären.
Samtidigt som 1,5-gradersrapporten i media framställs som en skärpning
jämfört med tidigare lägesbeskrivningar, får den kritik av flera ledande
klimatforskare för att vara för försiktig. Kevin Anderson, klimatforskare från
Tyndall Center och gästprofessor vid Uppsala universitet anser att IPCC
misslyckas med att beskriva vilka åtgärder som verkligen krävs för att hålla
temperaturen under såväl 1,5 som 2 grader. Han menar även att
rättviseperspektivet tonas ner i rapporten. Det rika länderna med historiska
utsläpp behöver genomföra klimatomställningen omedelbart, för att också
frigöra utrymme för fattiga länder att öka sin energianvändning.
Uppenbart är att dagens klimatpolitiska ambitioner är på tok för låga för att
klara att undvika en global katastrof.
Läs en redogörelse för rapportens innehåll på SVT nyheter HÄR och HÄR .
HÄR finns rapporten, inklusive pressrelease och sammanfattning.