Det svenska skogsbruket och dess ofta brutala metoder har äntligen fått den uppmärksamhet det förtjänar. Näringen är nervös och många ifrågasätter med rätta det ständigt upprepade budskapet att det är skogen som ska fixa klimatkrisen.
Men visst, skogsfrågorna är komplexa och det finns mycket att förhålla sig till. Några saker är dock uppenbara:
1) Högre avverkningstakt av de svenska skogarna kommer inte att minska utsläppen av koldioxid på kort sikt – vilket vi måste åstadkomma. Vid alla avverkningar frigörs stora mängder växthusgaser och närmare 75 procent av all biomassa går till kortlivade produkter som eldas upp inom några år.
2) Den biologiska mångfalden är extremt viktig. För naturens och arters eget värde och för människors upplevelser, men också för att det skapar större tålighet i ekosystemet mot exempelvis stormar och bränder En större mångfald i skogsbruket är också den bästa motståndaren mot exempelvis granbarkborren.
Här nedan kan du läsa Klimataktions remissvar på Skogsutredningen.
7/4-2021
Remissvar på SOU 2020:73 (skogsutredningen) från organisationen Klimataktion.
Organisationen Klimataktion har läst skogsutredningen och vill på detta sätt bidra med tankar kring innehållet inför den politiska behandlingen av skogsfrågorna. Med tanke på omfattningen av utredningen väljer vi att kommentera det i våra ögon viktigaste frågorna.
Först ska sägas att Klimataktion inte delar utredningens uppdrag, dvs att främja en växande cirkulär bioekonomi som ska leda till ökad tillgång på hållbar skogsråvara. Ett ökat uttag av skogsråvara är inte och kan inte bli hållbart. Som utredningen konstaterar ”ligger den årliga avverkningen och förbrukningen av svensk skogsråvara mycket nära den maximala nivån av långsiktigt hållbart uttag av biomassa” (sid. 366).
Redan i dag har vi ett mycket hårt avverkningstryck på den svenska skogen, på bekostnad av den biologiska mångfalden och människors möjligheter att få vistas i någorlunda opåverkad skog. Att öka avverkningsmängderna ytterligare skulle göra denna situation ännu värre.
Klimataktion vill också tydliggöra att den biologiska mångfalden inte är en liten sidofråga för biologer och andra naturintresserade. Det finns mängder av exempel på att det är just denna mångfald som gör vår planet mer motståndskraftig och också ger oss större möjligheter att klara de utmaningar som ett varmare klimat kommer att innebära. Hade våra skogar varit mindre av enfald (som dagens granplantager) och mer av mångfald hade vi exempelvis inte haft samma problem med granbarkborren, för att ta ett närliggande exempel.
Klimataktion konstaterar också att äldre skog och skog som inte kalavverkas binder stora mängder kol, i träd och i mark. I det akuta klimatnödläge vi befinner oss i är en av de mest effektiva klimatåtgärderna att låta skog stå kvar och växa. På så sätt skulle skogen göra en stor klimatinsats i den kritiska tidsperiod vi befinner oss i nu.
Med den inledningen konstaterar vi att skogsutredningen på ett bra sätt belyser den intressekonflikt som finns mellan att nå upp till internationella mål om biologisk mångfald och att öka uttaget av biomassa från skogen (exempelvis sid. 492). Vi tycker också att det är bra att man belyser att en tillväxt i skogen på 1-2 procent per år är omöjlig och att man visar hur mycket ytterligare mark som skulle behöva skyddas för att klara av internationella åtaganden (runt två miljoner hektar).
Det finns en särskilt viktig fråga som vi upplever att utredningen inte ger svar på. I utredningen läggs mycket tid på att diskutera Aichimål elva som lyder så här:
”År 2020 är minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden samt 10 procent av kust- och havsområden, särskilt områden av särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, bevarade genom effektivt och rättvist förvaltade, ekologiskt representativa och väl förbundna system av reservat och andra effektiva områdesbaserade skyddsåtgärder, som också är väl integrerade i omgivande landskap.”
I utredningen diskuteras mycket hur detta ska tolkas i en svensk kontext. Men några egentliga svar på hur nära eller långt ifrån vi är att uppnå detta kan inte Klimataktion hitta. Kopplat till detta finns också en frågeställning som vi anser central: Om hela det utpekade området längs fjällkedjan skyddas från skogsbruk, anser utredningen då att vi uppnått Aichimål elva? Om svaret på detta är ja vill vi göra en tydlig markering.
Vi kan inte se att detta skulle innebära att man uppnår målet att ”skydda 17 procent av ekologiskt representativa områden”. I dag har vi ungefär 2-5 procent skyddad produktiv skogsmark i landet utanför fjällkedjan. Är utredningens tolkning att det ökade skyddet längs fjällkedjan är tillräckligt för att uppnå våra internationella åtaganden? Oavsett vad som sker i områdena längs fjällkedjan vill Klimataktion att målet för skyddad produktiv skogsmark blir högre – i hela landet.
Klimataktion saknar också en bredare diskussion kring skogsbruksmetoder. Föreningen anser att regeringen och Skogsstyrelsen behöver verka för en förändring i normen vad gäller skogsavverkning. I dag finns former för avverkning som kan ge både bättre bibehållen biologisk mångfald, hög ekonomisk avkastning och högre motståndskraft för skogen, tex Lübeckmetoden.
Slutligen några korta kommentarer kring några av de mer omfattande förslagen i utredningen:
Grundformen för skydd av skog ska vara frivilligt formellt skydd.
Kommentar: Vi är tveksamma till att försvaga statens möjligheter att skydda ekologiskt värdefull skogsmark. Samtidigt kan det finnas med att verka för mer engagemang från skogsägarna, men vi tror att det kan finnas andra sätt att ta vara på detta engagemang.
Sluta använda sig av nyckelbiotopsbegreppet
Kommentar: Vi förstår de rättsliga invändningar. Men alternativet är inte tillräckligt starkt. Hur garanterar detta att skogar med höga naturvärden har en rimlig chans att få stå kvar, vilket utredningen säger är nödvändigt för att klara våra internationella åtaganden om biologisk mångfald?
Skattefri ersättning för skog som skyddas:
Kommentar: bra
Använda tillväxthöjande åtgärder i produktionsskogar:
Många av de åtgärder som diskuteras är direkt problematiska för den biologiska mångfalden. Att minska stammarna av klövdjur är däremot bra i detta fall, att tillåta fler stora rovdjur kan vara en del i detta. Däremot vill vi inte se gödsling eller utdikning.
Man kan också åstadkomma stora minskningar av utsläpp av växthusgaser om man låter vattennivån stiga i torvmarker som tidigare dikats ut.
Omvandla fyra av Sveaskogs ekoparker till nationalparker.
Kommentar: Bra
Krav på alla markägare att ha kunskap om naturvärden inför en avverkning:
Kommentar: Det är positivt att markägare får större kunskap om biologisk mångfald. Att det fattas kunskap om detta område inom skogsnäringen är uppenbart. Detta bekräftas bland annat i intervjuer med Leif Öster (som varit med i utredningsarbetet). Men detta får inte innebära att myndigheternas möjlighet att skydda värdefull mark eller att inventera potentiellt skyddsvärd mark får begränsas.
Kortare tid från avverkningsanmälan till avverkning:
Kommentar: Vi ser ej behovet av att korta tiden från dagens sex veckor till tre. Sex veckor är ingen lång tid i detta sammanhang. Detta skulle bara göra det svårare för allmänheten att få insyn och därmed begränsa demokratiska möjligheter för andra aktörer och medborgare som har ett intresse av skogen.
Inrätta ett sammanhängande skydd längs fjällkedjan:
Kommentar: Detta är mycket bra att skydda sammanhängande skogsarealer. Vi vill dock, som tidigare sagt, betona att detta inte får innebära sänka ambitioner för skogsskydd i övriga landet. Vi måste skydda de återstående skogarna med höga naturvärden i hela landet samt införa ett skogsbruk som är avsevärt mer varsamt än idag.
För föreningen Klimataktion
Oscar Magnusson