Andreas sista rapport från COP26
Söndag 21 november 2021 – kl. 18:30
Mina uppdateringar blev det inte mycket av. Tiden sprang ifrån mig efter den stora demonstrationsdagen. Det var möten, det var tid att äntligen se den mytomspunna blå zonen (fyi – det var inte mycket att se), det var mer demonstrationer och mer möten. Sedan, helt plötsligt, var det tid att åka hemåt. Väl hemma var det full fart in i skolan igen. Men nu, 22 dagar efter jag inledde min resa så kommer den sista uppdateringen. Över en vecka har passerat sedan COP avslutades och alla reste hem igen. Det finns inte mycket att säga. De kom inte fram till speciellt mycket där borta, i Glasgow. Men folket fanns där. Och vi visade att vi ville se mer. Så kommer det fortsätta att vara, varje COP. Det är det som är viktigt. Att vi aldrig glömmer vår roll i klimatkampen. Att vi aldrig sluta göra allt vi kan. För tillslut, även om det så ska ta 100 år, så kommer de att förstå.
Så här skrev jag på min instagram igår:
Jag såg hur himmelen färgades först ljusrosa och sedan orange igår.
Hur filosofiprovet ilsket stirrade på mig medan solen där ute lockade.
Det är inte mycket som gör mig glad just nu, känns det som.
Jag inväntar tårar. Tårar av saknad. Tårar av lättnad. Tårar av sorg.
Den orangea himmelen stirrade på mig med den klaraste av blickar. Kanske *den* klaraste.
Den kallade på mig.
Bad mig att komma ut dit.
Men jag satt lydigt kvar, ty inga prov skriver sig själva.
COP26 blev det misslyckande vi väntade oss.
Med de policies som nu röstades igenom går vi en 2.4 grader varmare värld till mötes.
Inte 1.5.
Miljoner människoliv står på spel, västvärlden spelar fotboll med alla dessa människor.
De är bollen.
Kastas fram och tillbaka över planen.
För att sedan sluta i en brakförlust där bollen slits itu och dör.
Det är dystert.
Men inte över.
Än lever hoppet om en bättre värld,
och än kan vi fortfarande nå 1.5 gradersmålet.
Tårarna rinner.
Allvaret tynger mina axlar.
Men jag fortsätter, trots att jag är trött.
Vi får aldrig ge upp.
Vi fortsätter att demonstrera, strejka och höja våra röster,
Ty hoppet,
det lever,
och hoppet finns hos folket –
godkväll 
Det får sammanfatta de känslor som rör sig i mitt huvud idag.
Tack!
Andreas Magnusson
