Slutreplik publicerad i SvD 2020-12-04
Joar Forssell blandar ihop tillväxt och utveckling när han svarar oss. Forskning visar att vi inte klarar miljömålen i tid med fortsatt tillväxt. Istället behövs kortare arbetstid med balanserande åtgärder för jämlikhet, skriver forskare och miljöorganisationer i en slutreplik.
Forskare har nyligen gått igenom över 10 000 vetenskapliga artiklar och utifrån det konstaterat att vi nu behöver välja mellan BNP-tillväxt eller att nå miljömålen i tid.
Joar Forssell (L) anger inga källor till sina påståenden i SvD 29/11, men kärnan i hans recept för att klara klimatkrisen verkar vara business as usual med grönare BNP-tillväxt.Den strategin har misslyckats ända sedan FN:s första klimatprotokoll skrevs i Sundsvall 1990, så det är inte en realistisk tro att mer av samma nu plötsligt inte bara ska lyckas, utan dessutom lyckas tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt för att klara vad Forssell själv kallar klimatkrisen.
När ekonomiska budgetar är på väg att överträdas vidtas ofta drastiska åtgärder som inköpsstopp. I jämförelse är det knappast radikalt att minska överkonsumtionen. För om Sverige ska klara Parisavtalets principer för rättvisa så är vår resterande koldioxidbudget för kommande tusentals år på väg att ta slut redan inom tio år.
Forssell vill att förorenaren betalar. Bra! Vi ser fram mot att Forssell och andra makthavare börjar driva det, med följden kraftigt ökade priser på nästan all privat konsumtion. Vilket i så fall behöver kompletteras med åtgärder för jämlikhet.
Naturvårdsverket konstaterar: ”Den genomsnittliga privata konsumtionen i Sverige är långt ifrån miljömässigt hållbar. Det handlar inte bara om att påverka vad vi konsumerar, utan även om att styra i riktning mot hållbara konsumtionsnivåer och förändrade beteenden.”
Forskning visar att tillväxt inte heller behövs för ekonomisk hållbarhet. Att lägre eller ingen BNP-tillväxt på kort sikt kan skapa problem handlar mycket om förväntningar. Som att investeringar och lån sker i tron att tillväxten kommer fortsätta.
Även med nerväxt kommer vi fortfarande ha lika många människor som kan arbeta. Vi kommer ha kvar åkrar, skog, kläder, saker, kultur, kunskap, idéer och ha mer tid att njuta av allt. Med andra ord utmärkta förutsättningar för livskvalitet.
Vi kommer fortsätta köpa saker, men inte lika mycket som nu. Tänk om barn i snitt fick exempelvis 250 leksaker istället för 500 och samtidigt mer tid med sin familj. Många skulle se det som en bra utveckling.
Forssell tror på ”hållbar tillväxt” och hävdar att ”i grunden handlar tillväxt om att skapa ett större värde ur begränsade resurser”. Men nej, ju högre BNP desto mer naturresurser förbrukar vi. Så istället för att producera mera behöver tiden som frigörs av effektiviseringar gå till kortare arbetstid med balanserande åtgärder för jämlikhet.
Forssell tror på fler jobb. Men det blir ju inte fler jobb totalt för att vi bygger järnvägar istället för motorvägar och byter fossila bränslen till förnybar energi. Tvärtom lär även automatiseringen bidra till att många jobb blir överflödiga. Då kan vi istället dela på jobben där det lämpar sig, så att tidsbalansen blir bättre för både arbetare och de som då får jobb.
Forssell tror det blir svårare att leva hållbart om vi arbetar mindre. Men forskning visar tvärtom att inkomstnivå är den klart viktigaste faktorn för svenskars klimatutsläpp.
Vissa vill ha mer fri tid i sina liv, andra vill ha mer pengar. Människor får givetvis leva som de vill så länge det inte skadar andra för mycket, men för miljöns skull behöver vi sänka normen för hur mycket vi arbetar. Lika lite som idag kommer det innebära att alla jobbar exakt det antal timmar som är norm, men normer och regler hindrar många som idag vill gå ner i arbetstid.
Forssell protesterar mot kortare arbetstid med orden: ”Det är inte läge att ligga på latsidan”. Vilket är svårt att tolka som annat än att han tror att det människor fyller sin fritid med är att lata sig. Det är givetvis en del av vad både arbete och fritid kan fyllas med, men oavsett om det är lönearbete, ideellt arbete eller ren fritid så kan tid användas på olika sätt – till att göra nytta, skada eller ingetdera. Men oavsett vad vi lönearbetar med så gäller att ju mer vi lönearbetar, desto mer får vi råd att köpa.
Det spelar förstås roll hur vi använder vår inkomst, men varken miljömärkta varor eller återvinning ger möjlighet till evig tillväxt på en begränsad planet. Material klarar bara att återvinnas ett visst antal gånger och hela processen kräver energi som inte heller uppstår i ett tomrum.
Sammantaget behöver vi alltså byta tillväxtens tvångströja mot ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet som ger alla en god grund för frihet och livskvalitet.
Göran Hådén
talesperson En köpfri dag
Katarina Björk
ordförande tankesmedjan Cogito
Tove Lönneborg
ordförande Fältbiologerna
Pia Björstrand
talesperson Klimataktion
Thomas Hahn
docent i ekologisk ekonomi
Pernilla Hagbert
forskare i hållbar omställning
Ola Persson
doktorand med fokus på hållbar konsumtion och arbetstidsförkortning
David Collste
doktorand i vetenskap om hållbar utveckling och nationalekonomi
Eléonore Fauré
forskare och doktor specialiserad i miljöstrategisk analys