Klimataktion kommer att få rapporter från COP26 av vår klimatutbildare och FFF-medlemmen Andreas Magnusson, som är på plats i Glasgow tillsammans med Greta Thunberg och många andra klimataktivister. Andreas Magnusson är en tonåring som började engagera sig i klimatfrågan år 2018 och som sedan dess har gjort ett jättejobb för att lyfta frågan. I Klimataktion har han hållit klimatworkshops för skolklasser, men det han är mest känd för är nog arrangemanget och deltagandet i konserten Climate Live där han sjöng duett med Greta Thunberg. Följ oss på hemsidan eller sociala media för att hänga med i vad som händer!
COP-dag 4
Onsdag 3 november 2021, kl 22:00
Jag har befunnit mig här sedan i lördags nu (30 oktober). Jag har inte besökt den blåa zonen av COP ännu. Min ackreditering börjar inte förrän nästa vecka. Men, berättelserna sprids, och när jag hämtade ut min bricka genomgick jag alla säkerhetskontroller utom en. Säkerheten är minst sagt rigorös. Så pass rigorös att det gjort COP26 till en oerhört exkluderande plats. Med timtals köer till den enda möjliga vägen in på området är det många som inte kan ta del av det som sägs under dessa bråda och viktiga dagar.
Den gröna zonen, dit man inte behöver ackreditering pågår en enda stor greenwashingkampanj. Företag som ställer ut och grönmålar sig och sin verksamhet. Det är som jag säger: ett enda stort PR-jippo.
Över hela Glasgow, vid alla lyktstolpar, på alla bussar, över alla LED-skärmar sitter det grafiska skyltar med den numera välkända designen för årets COP-möte. ”Together for our planet” står det och allt jag kan tänka på är hur allt fortfarande fungerar och görs med de metoder som alltid använts. När världsledarna är här får nästan inga observers komma in i plenisalen för att göra det vi är här för att göra – iaktta, granska. Vi i Fridays For Future får inte ha möten, presskonferenser eller uttrycka vår frustration inne på området under tiden världens ledare är samlade.
De från de värst drabbade områdena i världen, de som drabbas värst av klimatkrisen är underrepresenterade och får inte komma till tals. Allt är styrt av västvärlden. Inga löften hålls och politikerna fortsätter att säga att vi ska: ”lösa det här”, och att det är ”viktigt”, och att det är ”avgörande” – samtidigt som man fortsätter som vanligt.
Ja, det är en svidande kritik, och ja, jag är frustrerad, men hur kan jag inte vara det när vi fortsätter att ignoreras? Det här är ingen konferens för att lösa världens problem, det här är en konferens för att vagga in världen i en falsk trygghet att de faktiskt löser problemen.
Frustrationen är enorm så fort jag är i närheten av COP-området. Men så fort jag träffar mina vänner, kollegor och medaktivister känner jag hoppet sippra ut i blodet igen. Vi är förändringen och vi kommer aldrig att ge oss.
Extinction Rebellion fortsätter att visa sin närvaro här i Glasgow, även fast poliserna som omringar demonstranterna är nästan dubbelt så många så fort de fortsatt röra sig i tåget, mot sin destination. Jag iakttar och observerar. Människorna som rest hit, och människorna som redan bor här.
Vi hitresta ser förvirrade och trötta ut. Lokalborna ännu tröttare. Busslinjer har letts om och tågen blivit överfulla. Poliserna har tiodubblats, det är aldrig tyst. De ser rakt igenom de fina orden även dem. Detta är inget annat än ett spel för gallerierna för dem.
Och med dessa ord säger jag godnatt. Imorgon är en ny dag. Kanske löser någon mirakulöst alla problemen då. Eller så fortsätter FFF Glasgow planeringen för fredagens strejk så hoppet åter kan spridas. Så länge vi hörs lär makthavarna fortsätta trippa på tårna.
/Andreas